...........

De kom in i mitt liv, tog över när de la sina blickar på min frusna kropp. När de med händerna vandrade över mina sår, vred och bände. Öppnade upp och skadade på nytt. Jag stapplade mot ljuset, men mötte en ängel på vägen. Tydligen var det inte över än, tydligen var jag tvungen att fortsätta leva. I det skal jag blivit placerad i, mitt inre har inget med mitt yttre att göra och för var dag som går förstår jag det ännu mer. Vill kliva ur det, vill att människor skall kunna se mig på riktigt… Men nej, det tillåts inte ”du är inte mer värd än kläderna du har på kroppen, än frisyren du bär” Well, mitt hår är rufsigt och mina jeans sönder slitna, min jacka för liten och mina ögon för små. Min rumpa är större än mina bröst och min mage putar ut. Men jag har en ganska så vacker insida, kan jag stå till tjänst med något? Det räcker inte att vara, vara underbar inombords. Här krävs att du är redo att slåss, vårat såkallade civiliserade samhälle är en djungel. Alla vackra växter skyms av det fula ogräset som växer fortare, mycket fortare. Jag vill gå ut och rensa, vill påverka, vill förändra.