säg det inte högt men...

jag erkänner det, jag vill bli det som de flesta tänker på men inte säger. de där orden som står skrivna med stora bokstäver inombords men som man inte yttrar för att inte verka desperat. jag vill bli det som många redan är och det alltför många redan letar efter någon att bli i. jag vill inte leta, jag vill snubbla. måste inte vara idag, inte heller imorgon. kanske inte ens denna veckan eller denna månaden. har jag otur så sker det inte ens detta året. men jag vill. jag tror jag är redo nu, jag tror jag har hittat mig själv och jag tror jag hade klarat av det. så jag säger det man egentligen bara skriker ut i tystnad. de som nästan är förbjudet att säga. men ändå ack så sant för de flesta. jag vill blir det vi alla någon gång längtar efter. och jag är stolt över det!

jag vill bli rosa bubbligt kär

jag vill bli sådär patetiskt lycklig

!kärlek

från det ena till det andra

[från det ena]Jag läste meddelande två gånger, fanns det något jag missade?
Något i mellan alla de ord som isär inte betydde något och ihop bildade meningar utan känsla. Något jag kunde ta fäste vid som kunde få mig att förstå vad i hela friden du höll på med.
Men nej, där fanns inget. Ditt meddelande var tomt, jag tänkte stilla när kom vi hit? Varför?
Antagligen tolkar jag in för mycket, har en tendens att göra det. Antagligen lyfter jag på stenar som inte behöver lyftast på, antagligen är du precis samma härliga vän som du var innan. Bara det att du inte beter dig så. Men hur mycket kan man läsa ut ur ett sms? Antagligen inget! Där och då bestämde jag mig för att sluta tolka. Du är fortfarande du, jag är fortfarande jag alltså är vi fortfarande vi! Enkel matematik!

[till det andra]Ett samtal, en skärrad röst, en tågtur och massa timmar bort. Mig har det än gått helt förbi, inte hunnit få något fäste. Kanske för att inget besked har varit helt klart än, kanske för att det gjorde så ont förra gången och jag är inte redo för den smärtan. Kan man trycka på off-knappen för känslor för att man inte klara mer? Antagligen inte. Så antagligen kommer det, när allt blivit mer verkligt. Till dess tänker jag inte tänka och inte försöka förstå, bara bära dem i mina tankar.

!kärlek

"Life is like a box of chocolate, you'll never know what you're gone get."

En fras jag inte hört allt för ofta i mitt liv, klart någon klämmer ur sig den lite då och då. Men jag skulle vilja hävda att användadet av den här meningen har varit mindre aktiv de senaste fyra åren. Fram tills idag. Samtal med härlig vän som spenderar tiden borta i värmen avslutas med att han skriver: "don't forget, life is like a box of chocolate" Cirka två minuter senare får jag ett sms av min chef, ang dagens tvutbud, detta avslutas med "Livet är ju bekant som en chokladask:)" Jag och min kombo satt under denna tiden upp krypta i varsin soffa med filtar för fönstrerna för att försöka förneka det faktum att solen skiner och att det egentligen inte är okej att sitta och se en film klockan 12 på dagen. Vilket vi alla fall gjorde, ingen mindre än Forrest Gump. En klassiker som jag faktiskt inte hade sett innan. Cirka en 5 minuter efter sms:et om chokladasken damp ner, alltså ungefär 7 minuter efter att min vän avslutat vårat samtal med att förmedla exakt samma sak... ja, då klämmer givetvis någon i filmen ur sig "Life is like a box of chocolate."


I mitt stilla sinne undrar jag, vad är det någon vill tala om för mig just idag?

!kärlek

för ett år sedan

ett år tillbaka var mycket annorlunda. ett år tillbaka hade jag en vän med hjärtesorg, firade påsken uppe hos mormor och hade vänner som åkte på roadtrip. för ett år sedan ältades det mycker mer än det gör nu. för många har nog mycket fallit på plats på detta år, för mig har saker bara blivit rörigare. för ett årsedan hade jag precis börjat nytt jobb. allt var nytt och spännande. nu känner jag för var dag hur längtan efter att göra något helt annat blir större. starta nytt liv. men inte själv. åka iväg. men inte fly. inte igen.
såg jag snubblar över mina egna förstora fötter och blir kvar här i väntan på att jag skall landa i någon form av beslut. något skall jag i alla fall göra. ett år från nu, är jag någon helt annanstans...

!kärlek

förvirring

vädret är lika förvirrat som jag. sol, vårigt, vindstilla [det va igår det], snö, minus grader och vind [det är idag det]. öppnade upp katalogen över alla program man kan läsa, varför finns det så många men inget som riktigt lockar? det där e nog lite jag på alla sätt och vis just nu [say no more]
nu bär det av till jobbet, vilket jag är måttligt motiverad inför. måste göra något nytt. snart.

!kärlek

de eviga kärleksdiskussionerna

"jag kommer inte hitta någon förrän någon hittar mig" säger hon och stirrar ut i luften.

"och när han hittat mig måste han kämpa, för jag kommer inte låta mig själv falla... tror egentligen jag faller ganska lätt" hon fingrar på glaset framför sig och drar en hårslinga ifrån ansiktet. jag nickar, även om jag inte alls är likadan. jag faller inte fort, oftast hinner jag inte falla alls. jag låter männsikor komma nära, jag kan till och med flörta lite. men sen tar det stopp, känslorna, de där riktiga känslorna man vill känna sitter så långt in. och innan jag hunnit komma underfund med om det är dem jag känner, så vet han att de är de han inte känner. och så står jag där med alla mina tankar och de känslor jag lyckats hitta i handen utan att veta vart jag skall ta vägen härnäst. "kanske är det bra, du slipper i alla fall ett brustet hjärta och du kan gå vidare utan att titta tillbaka"

fast nej, de vet vi både du och jag att det är just det jag inte kan. för även om jag inte är helt nedkärad så kan jag aldrig ta mig vidare. Människan har trots allt trampat i mitt hjärta och lämnat spår.. o även om jag inte behöver plocka ihop mitt hjärta, för att någon lämnat det i spillror, så står jag där med ett hjärta som har en öppen dörr om är mycket svår att stänga!

!kärlek

såndär krånglig människa

idag ler mitt inre. men mitt hjärta fortsätter sakna.

jag vet att jag har nämnt det förr, hur folk klampar in och ut ur ens liv. det är banne mig inte hälsosamt! visst visst, de flesta som "försvunnit" ur mitt liv den senaste tiden har inte gjort det för att lämna just mig, så varför känner jag mig så ensam? varför kan folk inte stanna här, här hos mig.. jag är trött på att sakna folk som är på resande fot, folk som någon gång kommer tillbaka (kanske). Jag vet att jag också flyr fältet från och till [alla behöver vi en verklighets break] men verkligen: så länge?

time stand still, against your will

space to fill, days to kill

I am strong, I'm flesh and bone

can't compete your made of stone

half the time I'm giving you all I got I'm yours

but half the time I keep wondering how I will survive

[elin ruth sigvardsson]

jag är så sjukt bra på ångest! hade de varit en merit så hade det stått tryckt i fetstil på mitt CV:

april 2003- juli 2004 ångest

december 2004 - maj 2005 ångest

januari 2006 - oktober 2006 ångest

and so on... men nu är det ingen merit utan bara ett stort himla hinder! kanske kan jag någon dag bli den som tar allt som det kommer, verken oroar mig för det som varit eller kommer vara. who am I kidding!? jag kommer aldrig bli sån, jag är inte funtad sån.. ångest är en del av mig, den kommer och går men när den är tillbaka är det som en påminnelse om att jag lever. o jag antar det är postivt.

!kärlek

saker jag verkligen vill just nu

• åka skidor
• ha pengar
• köpa nya jeans
• träffa alla godingar som inte är i sverige just nu
• se elin sigvardsson live
• måla en tavla
• köpa ny jacka
• åka till kanada
• ha sommar

facebook & märkliga funktioner

Upptäckte den här märkliga funktionen på facebook [nog för att jag visste att de fanns många märkliga, men undrar om inte denna tar priset?] man får rösta om huruvida man vill dejta någon eller inte. Kul funktion kan någon kanske tänka i ett svagt ögonblick, frågan är... hade det inte bara varit bättre att dejta den man kunde tänka sig dejta än att klicka på Yes-knappen och vara stolt över sitt val? Oh nej, ja inte bitter över resultatet jag såg på mig själv!

"Would you date Hanna?"
YES: 2 votes
NO: 7 votes

Total: 9 votes

i guess i'm not going on a date, poor me! ;)

!kärlek

jag var ute och sprang i morse. till min egen förvåning pallade jag mig faktiskt upp, drog på mig mitt underställ och mina joggingbrallor. sprang i ca en halvtimme. solen sken och det var noll gradigt. nu är jag stolt. för jag gjorde verklighet av det jag tänkte igår. ingenting är omöjligt, right?

!kärlek

alle bare forlater deg

På kvällerna har jag alltid massa bra idéer om vad jag skall göra innan jag går till jobbet nästa dag. Som igår när jag gick och la mig tidigt tänkte jag: va gött nu kan jag gå upp och jogga imorgon innan frukost. När väckarklockan ringde fick jag släpa mig upp ur sängen. [trots att jag fått mina 8 timmar är jag helt slut] Jag lyckas ta mig ut till vardagsrummet och kika på termometern, Noll grader. Inte en chans att jag pallade gå ut och jogga klockan 7 på morgonen i noll grader och isblåst. I och försig var det underbart soligt, men ändå isblåst! Så nu är det kväll och återigen sitter jag här och tänker: Hm, imorgon bitti ska jag jogga innan jobbet.
Om det nu i morgon skulle visa sig att det inte blåser is och är endas noll grader, så skulle jag med all säkerhet hitta en annan anledning till varför jag inte skall jogga. [för det gör jag alltid]
Varför har jag så många bra tankar på kvällen och varför lyckas jag inte göra dem tillverklighet på morgonen?

Norska är grymt svårt när det inte pratas utan skrivs. dagens norska mening: alle bara forlater deg = alla bara lämnar dig [den va ju given, noot]

!kärlek

Oviktigt och antagligen helt ointressant

Ibland får jag för mig märkliga saker. Ett tag var jag tvungen att köpa godis efter färg, allt tvunget att vara rosa eller svart. Så det blev saltafiskar, gelehallon, djungelvrål och zoo etc. Även Geisha gick bra, trots att den är brun när man tar av pappret. Det roliga i detta är att jag inte tycker att rosa godisar är de godaste, nej, jag är den som alltid väljer oranga eller gula. Apelsin eller Citron, det är de givna smakerna! Trots detta handlade jag rosa godisar i säkert ett halvår, bara för att jag hade fått en fix ide. För att det såg fint ut i påsen, svart och rosa!

Idag insåg jag varför våran dusch inte håller tätt, eller jag har ju länge insett varför, det är ju en stor glipa mellan de båda dörrarna. Idag insåg jag dock att denna glipan beror på att någon satt dörren åt fel håll när de installerade den! Bright, mycket bright! Så jag vände på dörren, så att gummilisterna kunde gå ihop, och vips har vi en dusch som inte läcker!

Cykeln är röd, trots att jag är tjej har jag aldrig haft en röd cykel. Nu får jag min första. En ärvd sådan, jag har nog aldrig haft en ärvd cykel heller om sanningen ska fram. Jag är ju äldsta barnet... Denna cykeln är i alla fall ärvd. Den va farfars, en röd mountainbike med 21 växlar. Jag är stolt över min nya cykel. Och farfar, jag ska slita den med hälsan! (älskar dig, jämt!)

kärlek