älskade vän,temat är kärlek.
när jag tänker efter har temat faktiskt alltid varit kärlek.
i våra liv, våra samtal o våra bloggar.
men vad ska jag skriva om? kärleken som får en att lyfta från marken o flyga högt? eller kärleken som orsakar sömnlösa nätter o uttorkade tårkanaler?
vi kanske inte vet vad kärlek är, du o jag, men vi har känt den.
den har fyllt våra kroppar.
några gånger med värme, många gånger med sorg.
o varje gång vi står där med hjärtat som ett öppet sår, lovar vi oss själva o varandra att aldrig, aldrig,
aldrig tillåta oss själva att känna igen. aldrig släppa in någon så nära så att den har makten att styra över våra känslor. aldrig låta den korta lyckan vara värd den långa smärtan.
men så gör vi det ändå.
vi hoppar.
o vi hoppas.
att någon dag, någon gång kommer det komma en person med en jävligt bra flygutbildning som håller kvar oss i luften. för alltid.
o det hoppet lever vi på.
vi kommer garanterat krascha flera gånger till. bryta både det ena o det andra. men du ska veta,
älskade vän, att så länge mina ben kan gå kommer jag springa runt som en dåre med min stora, mjuka kudde o ta emot dig så gott jag bara kan.
så fortsätt våga. fortsätt ta risker. fortsätt kasta dig ut från okända stup.
i love you.
julia.be still my heart
we'll make it through
no matter what he says
no matter what he will do
we'll make it through
