amore vincit omnia?

jag är dålig på att skriva glädje, dålig på att formulera långa stycken fyllda av lycka. det är lättare att skriva oändlgt långa texter om sorg. så har det alltid varit, pennan har större plats i mitt liv när mitt liv är skit. blocket ligger nedstoppat i väskan när livet helt enkelt inte fungerar överhuvudtaget. that's me. allting är bara märkligt just nu, en obehaglig känsla i maggropen och jag vet inte varför jag ens skulle anstränga mig för att komma upp ur sängen i morgonbitti! oh va jag hatar den här känslan. oh vad jag hatar likgiltighet. men det är sån jag är. nu. va hos frida idag gav henne en stor kram och små pratade lite medans hon packade de sista. imorgon går hennes flyttlass till h-stad. saknad. skit oxå. utan mina vänner är jag verkligen tom. samtidigt så försöker jag leva med en tanke i bakhuvudet: att inte bygga min lycka i andra människor. hitta den i något bestående. men vad är bestående? vad finns alltid kvar..no matter what!! Om gud finns...då borde han rimligtvis alltid finnas, oavsett mitt beteende, mina tankar el vad som händer i världen... o om han inte finns så finns det heller inte något som är bestående.. allt är bara tillfälligt. vänner, familj, lycka, saker och till och med kärlek, allt försvinner förr el senare. o gör inte de det så gör du det. men om gud finns, då består vi... lever i evigheten.. meningen med livet skulle i såfall vara att nå denna evighet, men om gud inte finns.. så försvinner den meningen. o va e då meningen med livet ? är det alla dessa tillfälliga saker..? att ha vänner, att ha familj, störst hus och snyggast bil.. saker som, utan att man vet om det, kan ryckas i från en! eller är det helt enkelt bara så att man får acceptera att det finns ingen mening..? va gör jag isf här... de e ju bara meningslöst! nej ja blir inte klok, o inte mår jag bättre av alla tankar heller.... Virrevarv!

[för att göra ett extrem hopp] folk som besöker en när man jobbar är guld värt, fått 4 besök imon loppet av två dagar. blir nästan fånigt glad. mer sådant, det uppskattas!

borde sova och släppa tankarna för idag...

ciao!

Ont!

Det värker i bröstet, där hjärtat sitter, gör ganska ont faktiskt.
Vill vara 4 år igen, krypa upp i pappas knä och känna den där totala tryggheten. Man är säker, inget ont kan nå en och om någon ens skulle försöka skada en då är han ju där som en försvarare - en räddare.
Det går inte, jag kan inte fly från verkligheten. Smärtan finns där, sorgen likaså, rädslan för att bli stampad på - promenera inte rakt över mina känslor. I vetskapen om att allt detta finns, finns även vetskapen om att kärleken finns, därute någonstans... eller, det måste väl vara så?

Jo men det måste det...

Det måste det...

Måste...

it's over - måndag igen

ska cykla t jobbet strax, det är uppehåll mellan regnskurarna

[unbelievable ]

helgen har sammanfattningsvis varit bra:

fre: fredrikshamn - mysigt lör: jobb & kräftskiva - kul sön: midda m las chicas - gott

det är höst nu, solen is forever gone

vännerna börjar sina studier, el återvänder till sina jobb

livet rullar på och ja förstår inte riktigt vart sommaren tog vägen

va hände me allt vi skulle göra?

själv måste jag ta mig samman och börja plugga.

men jag behöver ett skrivbord först!

nej nu måste jag cykla.

ciao, amigos!

Håll er borta från cykelbanorna...

snälla, snälla ni som älskar o promenera och mer än gärna gör det på cykelbanan! ni som inte lyssnar när man använder ringklockan, ni som tror ni äger vägen och sååå käckt promenerar rakt över utan att ens vrida på huvudet! Vad skall man göra för att få er att förstå att trottoaren är till för er och cykelbanan för mig [oss] på cykel ... suck .... Och så vitt jag vet har ni ingen företrädesrätt på cykelbanor! AGH! Så okej, jag har insett hur irriterande det är med folk som promenerar mitt i cykelbanan [ja, jag har börjat cykla till jobbet!] Från och med nu skall jag vara mycket uppmärksam så fort jag sätter min fot på någon cykelbana, vrida på huvudet och hålla uppsikt så jag inte tvingar någon stackars cyklist sänka farten för att jag är i vägen.. I promise! Can u do the same for me?

Imon jobb, fredag fredrikshamn, lördag jobb & kräftskiva [?], söndag ledig and that's the end of this week! shit, d går fort ändå...

Ciao!

A night to remember!

Allt hände så långsamt så jag hann inte ens reagera. Jag satt där i framsätet skönt tillbaka lutad med kudden i knät, ganska nöjd med tillvaron [det är ju för mysigt att åka bil mitt i natten]...
plötsligt står bilen i diket, med fronten mot ett fett rör ... Ingen av oss reagerade speciellt kvickt, vi satt i bilen o tittade på eländet. En djup suck och sen klev vi ur, ställde oss vid sidan om bilen, tittade på fronten, på röret, på bilen, på varandra och sen kunde ingen hålla sig - gapskratt! Mitt i detta väldigt allvarliga, så var det ändå oerhört komiskt!

Vi var på väg från steninge till göteborg, hade på några vänners rekommendation tagit en annan väg en den vi kom. Av någon anledning missade föraren (vill inte utelämna ngn i denna återberättelse av gårdagen.) en "oberhörig trafik äga ej tillträde"-skylt och körde in på den avstängda vägen. Efter att ha insett att det va fel så fanns inte mycket mer att göra än att vända, av ngn anledning får han för sig att göra en handbromssladd men ångrade sig mitt i... resultatet blev att bilen inte svängde runt helt utan i stället gled ner i diket.

Så där stod vi, klockan 2 på natten, mitt ute i ingenstans, på en avstängd väg, med vänner cirka en 20 min bort som inte har någon mottagning på sina mobiler och en bil i diket! Vad gör man? Först gick vi ut till vägen, hoppades på att ngn bil skulle komma, ringde nummer upplysningen fick tag på numret till bärningen, vinkade in en man som försökte dra upp vår bil med hälp av bogseringslina (linan gick sönder), vi ringde bärgningen "kommer om 20 min", vänta, vänta, vänta... Bärningsmannen kommer, har något fel på halsen och kan inte prata ordentligt, viskar knappt ohörbart vad han vill ha hjälp med, lyckas på upp bilen ur diket frågar (återigen knappt hörbart) vad vi gör inne på en avstängd väg! Bilen är dock uppe: Muchas Gracias, mannen-utan-röst!

Otroligt nog är bilen oskadd, det gick knappt att se på fronten att den burit ungefär hela bilens vikt (lite överdrivet kanske..) ... vilken lättnad!

Så såg min torsdagnatt ut... helt sjukt! Klockan var nog 6 innan vi var tillbaka i göteborg.. trötta och lättade över att inget allvarligare skett kunde jag sova gott... sicket äventyr!

Ciao!

måndag/tisdag

huvudvärk (och nej Ipren, du lindrade inte), tröttögonlock men fortfarande vaken.
jag har helg mitt i veckan, japp japp min helg börjar i morgon - skönt.

senaste dagarna nu har varit lugna, ni vet "jobba-äta-sova"-modellen... var inne en vända på stan i fredagskväll, gosh så mkt folk! så frustrerande också när ja skulle cykla till jobbet både lördag och söndag och de stängt av avenyn och krångla mig fram för att komma till NK. det gick tillslut men jag var både svettigare och senare än planerat. På så sätt är det skönt att EM är över och vi göteborgare kan få våran stad för oss själv igen. Samtidigt är det trist att stan är näst intill tom och att alla friidrotts stjärnor tog solen och värmen med sig någon annanstans. Välkommen hösten!
Nej, en sista minutern resa är vad som behövs bokas.. i Okt, Nov eller Dec (jaja, ja e inte svårare än att ja även kan tänka mig januari..) vill vill vill!

Måste sova nu, innan huvudet trillar av!

Ciao!

regn regn regn

Jag älskar regn!!!

Gick ut och hämtade posten i nattlinne, stora fina droppar trillar ner och renar marken, tvättar bort det som varit ... Satt på ljuvliga K's altan hela natten igår med vänner, lyssnade på regnet mot plasttaket och hade märkliga samtal. Sånt gillar jag, samtal som kan handla om allt och inget.. samtal som sluter en inne och gör man glömmer saker runt omkring. samtal som får en att tänka och dagen efter inte är glömda, samtal som värmer och skänker glädje. [min vän du är bra o prata med]

måste ta en regnpromenad nu...

kärlek!
ciao!

sommardyrkande-bokläsande-målarfreak!

efter måndagen som var första dagen i nya affären så är ångesten inför hösten lite mindre, går att ignorera. skönt. lättare steg genom vardagen nu. var nere o badade idag, själv. de är inte ofta jag tar mig samman och åker ner för att ligga på klipporna en hel dag själv. det var riktigt skönt, tog med tre böcker[har kommit in i en fas där jag påbörjar flera böcker samtidigt och sen växlar mellan den], frukost och vatten. Läste ut Damernas dektektivbyrå av Alexander McCall Smith, en lättläst mysbok om en kvinnlig dektektiv vid namn Mma Ramotswe, om hennes fall och livet i allmänhet. Söt!

nu ska ja måla lite, har underbar svart färg under naglarna o på händerna... va så längesedan ja målade. hade glömt att det var roligt!

ciao!

When you need more then roses,
When love is walking away, friendly hugs & kisses might light your day.
I'll be here to love you, an helping hand.
Don't worry about tomorrow, we’ll get thru it someday.
A friend forever, always thru.
I'll join you in your sorrows and help you thru.

besök i älvlandet

saker som skett & ska ske denna vecka:

• träffade frida [friduns] på stan & shoppade
• åkte till ikea m frida [annan frida]
• dansade på nivå m ljuvliga K
• bröllop i sandviken [h+j=sant]
• bröllopspresent inhandlas, sång övas & tal/spex fixas
• tiger lou höras
• gräset klippas & huset städas

i övrigt är det mkt höstångest nu, min höst börjar på måndag! hello verklighet! jobbar dock bara 4 dagar nästa vecka, smygstart. sommaren gick fort, för fort... men jag skall inte va sådan, fokus på underbara sensommar kvällar m vänner, segling, störtskurar, barfota vandring, nattdopp, mysiga hemma kvällar och annat gott. de tar ju inte slut bara för att det blir mörkare, och för att man jobbar... även om man e mer begränsad!

Skall städa klart nu och laga mat sen [jennie kommer över för mat & planering]...

Ciao!

det är dagarna som går, som är livet...

morgon: busstur till jobbet. Mkt folk, fuktigt, trött... Tänk, kärlek är ändå blind... alla dessa omaka par [alla förtjänar kärlek] får en att kunna tro på kärleken, trots allt annat runt om. Folk hittar den ändå, dagligen.

dag: massa folk, överallt. stoj&skrik. "har ni vinterjackan i stl 104?", "är denna med på rean?" & "kan jag få det som present?" - "Ja", "Ja" & "Ja".

kväll: paj, hade längtat hela eftermiddagen efter att få sätta in en matpaj i ugnen... Fyllde formen till bredden: champinjoner, brocolli, spenat & rödlök. mums! Gott blev det när det väl var klart, mitt mästerverk!

Hösten kommer snart, snabbare än jag förstått...

Sweet dreams...

Ciao!

Pst!!!

Ett steg, två steg, spring, spring.

Snabbare, snabbare, faller.
Klumpiga jag snubblar på mina egna fötter och kan inte ta mig upp,

res mig upp, någon res mig upp.
Ge mig vingar jag vill flyga, ta mig upp upp, upp över himlen bort från jorden.
Bort från det som sårar, de som skadar.
Frusen, skadad, ensam, trött.
Ett steg två steg, fötterna rör sig inte.
Stilla, stilla, väntar, väntar. Var är glädjen? Torka tårar, bort bort.

Le, Le bara du ville le.

[hanna31/7-06]