lördag, oktober 14, 2006

Finaste komplimangen.

Nyfiket tittade han fram bakom mammans ena ben, tittade med stora runda barna ögon och drog sedan försiktigt i mammans kappa. "mamma... mamma..." Mamman böjde sig ner och pojken sa knappt hörbart: "Vilken fin tjej!"
Mamman log, ett mamma-leende fyllt av glädje och kärlek, sen upprepade hon precis det pojken sagt fast högre: !Ja, vilken fin tjej!! Pojken for i väg, helt plötsligt var han överallt på en gång. "Lugna ner dig, prova mössan här!" Han stannade upp, drog på sig mössan och tittade på mig med stora ögon. "Va tror du den fina tjejen heter?"

Dagar som denna - när man är döv på ena örat, huvudet värker och näsan rinner, dagar då man känner sig allt annat än vacker. Dagar som denna är en komplimang rakt ur en fyra årings ärliga hjärta guld värt! Jag bugar och tackar.

[utgång m girlsen ikväll, imon jobb igen!]

Adios!

1 kommentar:

Frida sa...

Gud vilken söt liten kille!! Förstår att du måste ha vart glad sen hela dagen!! Otroligt mkt guld värt!!! Hoppas att du hade kul ute med tjejerna!! Puss!