Folk rusar fram, som om deras liv hängde på hur många steg de tog per minut, folk kramas och ler, gråter och säger hejdå. Mannen i jeansjackan står med mobilen i ena handen, väskan i den andra och ser sig förtvivlat omkring, "Men vart sa du att du stod?". Flickan med gröna strumpbyxor sitter stilla på bänkarna i mitten, läser sin bok och dricker sitt kaffe. Killen med byxorna nedanför rumpan stirrar på tavlan som visar alla avgångar, klappar tanten med det vita håret på axeln och pekar, "Där är vår tåg, farmor." Barnen springer runt pelarna i mitten, pappan försöker få dem att lugna ner sig medan mamman köper bullar till resan. Alla har de olika mål, det enda gemensamma är att de alla befinner sig på samma plats vid samma tillfället. Jag vet egentligen inte varför, men jag har alltid älskat tågstationer och, trot eller ej, även flygplatser! Det är någonting med dessa platser som är okända för de flesta, som kan leda till äventyr och nya platser. Jag gillar atmosfären, folk som ständigt är påväg och folk som kommer tillbaka. Det är bara något speciellt med dessa platser...Kom tillbaka efter en helg i stor staden, som vanligt gjorde staden inget jätte intryck. Vet inte vad det är, tror bara aldrig jag kommer lära mig älska Stockholm. Träffade dock folk där jag älskar mer, vilket fick staden att skina utan att ha förtjänat det. Ni gjorde min helg, stockholm är vackert när ni är där! with love
pst. sa jag att stevie var grym? well, de va han!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar