studentrum.

Jag har alltid varit en stor motståndare till studentrum, jag tror absolut det finns folk som trivs där och jag kan till och med se charmen när jag är där. På besök. För en stund. Men jag har aldrig velat bo i ett! Jag tycker det är jätte soft med efter kök, då matlagning och bakning nördigt nog är en favoritsyssla från min sida så har längtan efter att dela kök med 6 andra aldrig infunnit sig. I've been there. I England var vi tre som delade kök, och jag vet hur det ofta var. Kvarlämnad disk, smulor på bänken, mat i kastrullerna, för lite plats i kylen för att inte tala om frysen och trångt. Jag måste inte ha kliniskt rent, men d blir jag sugen på att bak vill jag mötas av ett kök som är "bakbart". Nu är det dock såhär: i december är jag (för er som missat det) bostadslös. Nina har hittat en tvåa, en etta är omöjligt att få och mina andra alternativ är icke existerande!

Idag blev jag erbjuden ett studentrum på Åhlidhem (hello studentghetto!) och jag tror inte jag kan med att tacka nej. Snödrivor, folksgolv eller återvända hem, pga brist på bostad, lockar inte!

with love

Ps. För er som inte vet var valvakenatten lång, 7 dagen efter lämnade de sista tappra själarna maddes lägenhet. Och jag måste säga att kvällen/natten gick snabbare än jag trott den skulle göra och de var faktiskt inga stora ansträngningar jag behövde göra för att hålla mig vaken (eey, okej en liten powernap där i mitten gjorde jag. längd på den är ja helt omedveten om, 5 min?) I slutet av natten/början av dagen satt vi alla med tårar i ögonen (av trötthet och glädje) och lyssnade på Obamas tal till Usa som nyvald president. Good shit!