Första än så länge.
Hål i hjärtat.
Det är ju ni som gör mig levande.
Jag antar att leva är att ibland kasta sig ut mot något okänt.
Våga för att vinna.
Kanske nödlanda, men då med vetskap om att man vågade.
Men jag vet också att leva är att älska.
Jag har redan all kärlek jag behöver.
Mitt hjärta är fyllt till bredden.
Ni, med era leenden, kramar, goda ord, vitser, tårar och glädjerus, ni... Ni är mitt liv.
Så varför packa väskan när man har allt man behöver?
Varför resan 11 timmar norr över, när varje steg man tar här är fyllt med kärlek?
Varför lämna allt man älskar?
don't know.
funderar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar