Min kväll har varit nästintill magisk. Såna här kvällar får mig att le. Det där riktigt lyckliga djupt rotade leende. Det som inte bleknar två sekunder efter det tänts i ögonen. Det leendet som är förankrad i ens själ och blir kvar som ett lyckligt minne resten av ens liv. Min kväll har varit fylld med sådana leenden. Jag har tittat mig omkring bland mina fina vänner, gosat med deras barn, pratat om livet, skrattat länge och högt, delat minnen och filosoferat om framtid. Vi ses kankse inte fyra gånger i veckan, kanske inte hörs på månader men när vi ses finns en gemenskap och en kärlek som trots av stånd och tid aldrig sinar.
Ikväll lägger jag ner huvudet på kudden med ett leende i hjärtat, medveten om att avstånd definitivt inte förstör vänskap. Om man inte tillåter det att göra det.
!kärlek
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar