Solen har letat sig igenom molnen och kikar in genom persienerna.
Jag tassar ut till köket, slår mig ner på köksoffan och drar upp fötterna.
Bergvikens vågor slår argt mot bryggan, tallarnas barr flyger i luften, de gråblå molnen drar sakta över himlen. Solen vägrar ge upp.
Jag äter Bollnäsfil med färska hallon till frukost och mår som en prinsessa.
Rabarberna är lika stora som buskarna bredvid, tre stycken skall få bli dagens efterrätt.
Hemlagad Rabarberkräm.
Vi rensar resten av landet, jag och mormor.
Minns inte sist jag spenderade tre dagar ensam med mormor, kan beror på att jag då antagligen var runt tre. Sedan dess har någon annan alltid varit med, men nu är det hon och jag. Trots tomheten som ibland uppstår, så njuter jag.
!kärlek
1 kommentar:
Klagar du på mitt sällskap ;). Nä förstår va du menar, kan riktigt känna den känslan du beskriver. När man sitter där på kökssoffan, den går inte att köpas för alla pengar i världen!
//Love lillasyster
Skicka en kommentar