Något i mellan alla de ord som isär inte betydde något och ihop bildade meningar utan känsla. Något jag kunde ta fäste vid som kunde få mig att förstå vad i hela friden du höll på med.
Men nej, där fanns inget. Ditt meddelande var tomt, jag tänkte stilla när kom vi hit? Varför?
Antagligen tolkar jag in för mycket, har en tendens att göra det. Antagligen lyfter jag på stenar som inte behöver lyftast på, antagligen är du precis samma härliga vän som du var innan. Bara det att du inte beter dig så. Men hur mycket kan man läsa ut ur ett sms? Antagligen inget! Där och då bestämde jag mig för att sluta tolka. Du är fortfarande du, jag är fortfarande jag alltså är vi fortfarande vi! Enkel matematik!
[till det andra]Ett samtal, en skärrad röst, en tågtur och massa timmar bort. Mig har det än gått helt förbi, inte hunnit få något fäste. Kanske för att inget besked har varit helt klart än, kanske för att det gjorde så ont förra gången och jag är inte redo för den smärtan. Kan man trycka på off-knappen för känslor för att man inte klara mer? Antagligen inte. Så antagligen kommer det, när allt blivit mer verkligt. Till dess tänker jag inte tänka och inte försöka förstå, bara bära dem i mina tankar.
!kärlek
2 kommentarer:
Vi är så bra på att tolka o analysera o så dåliga på att bara fråga. O andra sidan är dom sämst på att svara rakt ut o inte skriva i gåtor.
Svårt.
kalas på lördag.
Hej där! Kollade på ett avsnitt av Family Guy igår och kom att tänka på dig o din blogg :P Repliken om chokladasken kom nämligen! :P Den är visst med överallt! Hoppas allt är bra annars! Puss F
Skicka en kommentar