tisdag, augusti 01, 2006

det är dagarna som går, som är livet...

morgon: busstur till jobbet. Mkt folk, fuktigt, trött... Tänk, kärlek är ändå blind... alla dessa omaka par [alla förtjänar kärlek] får en att kunna tro på kärleken, trots allt annat runt om. Folk hittar den ändå, dagligen.

dag: massa folk, överallt. stoj&skrik. "har ni vinterjackan i stl 104?", "är denna med på rean?" & "kan jag få det som present?" - "Ja", "Ja" & "Ja".

kväll: paj, hade längtat hela eftermiddagen efter att få sätta in en matpaj i ugnen... Fyllde formen till bredden: champinjoner, brocolli, spenat & rödlök. mums! Gott blev det när det väl var klart, mitt mästerverk!

Hösten kommer snart, snabbare än jag förstått...

Sweet dreams...

Ciao!


Pst!!!
Ett steg, två steg, spring, spring.
Snabbare, snabbare, faller.
Klumpiga jag snubblar på mina egna fötter och kan inte ta mig upp,
res mig upp, någon res mig upp.
Ge mig vingar jag vill flyga, ta mig upp upp, upp över himlen bort från jorden.
Bort från det som sårar, de som skadar.
Frusen, skadad, ensam, trött.
Ett steg två steg, fötterna rör sig inte.
Stilla, stilla, väntar, väntar. Var är glädjen? Torka tårar, bort bort.
Le, Le bara du ville le.
[hanna31/7-06]

1 kommentar:

Frida sa...

Tack för en trevlig dag på stan ! Var jätte kul att träffa dig ! Fått pluggat lite, men ska nog plugga mer :P Hoppas du cyklade hem utan att få punka :D "Är där nån mer?"