för mycket tid..

Människor kliver ut och in ur ens liv. Ständigt möts man av människor som tar farväl av det som varit och kliver in i morgondagen med ryggen vänd mot en. Sen finns det de människor som tar en i handen och leder en in i morgondagen. Många i dagens samhälle är rädda för att binda sig, jag har insett att jag är rädd för att inte binda mig. Jag har aldrig trott att jag är rädd för ensamhet - men hello! Jag är rädd för ensamhet! Inte ensamhet som i att vara själv en dag, en natt eller en vecka. Inte heller som i att resa själv eller gå ensam i mörkret. Nej, nej! Rädslan sitter i att jag är rädd att aldrig hitta/ha någon att dela mitt liv med... Den där någon man diskuterar stort och litet med, den man är tyst med men som samtidigt kan få en att skratta tills man faller omkull...

jag har för mycket tid att tänka just nu, jag har varit hemma sjuk några dagar och de ger genast liite för mycket tid till liiite för lite att göra! Så här sitter jag och filosoferar, inte så djupt.. men lite på ytan! Det var ett tagsedan nu... Skall nog fortsätta, i tystnad, eller ringa någon som kan filosofera lite med mig. För här får man ju inga svar...

/h