minnen

ibland önskar jag att man kunde ta vissa stunder och samla dem i en burk. där skulle de ligga med hela sitt innehåll - dofter, känslor, leenden, solnedgångar, nysnö, första doppet etc. ett foto är alltid ett foto, de går inte och ta på och även om det kanske kan lyckas framkalla den pirrande känslan av lycka så når man inte ända fram. tänk dagen när man kan spara sina fina minnen i en låda och plocka fram den när dagarna inte svischar förbi, utan är långsam och allt annat än man önskar, då skulle man kanske kunna leva på sina minnen. Jag vill kunna spara soldränkta klippor, ditt leende, när jag satte volten på stutsmattan, årets första grillning, farfars kram, när de sa ja på bröllopet, känslan av solen som värmer och första kyssen. Så vill jag kunna ta upp dem, när allt de där inte längre är runt omkring. För att få uppskatta det en gång till...

samtidigt är minnen något som kan hålla en kvar i det för gångna, och det är tack vara dessa underbara ögonblick som man ibland har svårt att ta sig vidare i livet. man klamrar sig fast vid de som har varit i rädsla för att de som kommer inte skall vara lika bra..

jag vill inte leva med ena foten i det som varit, jag vill blicka framåt i vetskap om allt underbart jag har fått vara med om...

kärlek/h