Beslutsångest, gällande allt!

Jag är en sådan som fortfarande frågar mamma om råd när det gäller jeans, jag är den som aldrig kan bestämma mig för hallonpaj eller äpplepaj när jag är på cafe och därför tar samma som han framför mig i kön, jag är den som är sämst på att ta beslut och det slutar oftast med att jag gör något någon annan säger till mig att göra. Det är väldigt sällan jag är så säker att jag bara vandrar min egen väg.

Exempel:
England - åkte dit ett halvår för att mamma och pappa tyckte det var bra.
Vita linnebyxor - inköpta för att en kompis tyckte de va snygga på, har själv aldrig gillat dem och nu hänger de oanvända i gaderoben.

Exempel på motsatsen:
Ecuador - åkte för att jag, jag och JAG ville det.
Samhäll/Samhäll på gymnasiet - Pappa ville samhäll/ekonomi men pyttsan...

Finns ju mycket positivt med att göra vad andra vill att man skall göra [en parantes i det hela är att ja inte är viljelös, snarare en person som vill mkt samtidigt och jag gör aldrig något som går helt emot vad jag vill, mkt av det jag gjort där jag varit kluven har i slutändan blivit asbra..behöver nog en kick i baken lite då o då] men ofta gör det mig även till en väldigt kluven person. I stora som små val har ja en tendens att bli en kluven människa... (tex. framtiden -jobb? plugga? resa?) Samtidigt vet jag att det enda rätta måste vara att gör det JAG vill, men när JAG inte vet vad JAG vill och andra har åsikter.. då får jag en konstig känsla i magen och känner mig som om jag har någon form av förpliktelse mot alla som har en åsikt om MITT liv! agh! Just nu känns allt precis såhär och... jag vet inte vad jag vill göra!

"Men du har ju aldrig kunnat ta ett beslut.." Thnx for the support!!! suck!