jag hade typ bestämt mig för att inte tro på kärlek längre, inget glatt beslut. men med tanke på allt som händer är det ibland svårt att förstå att kärlek kan överleva. plus att jag ser fler par som gör slut än håller ihop och hör mer historier om förhållanden som inte fungerar etc. etc. så jag bestämde mig för att acceptera att den här sagokärleken jag som liten trånat efter och drömt om inte finns. och det som finns är inte tillräckligt bra och inte värt det, så jag lägger ner.
men nu vill jag ta tillbaka detta beslut.
kanske inte för att jag nu står med tusen bra argument till varför kärlek kan vara lycklig, lång och bestående, utan för att jag bara inser att: jag vill tro! kalla mig naiv, men livet blir liite för mörkt för min smak om det inte finns kärlek som är i alla fall livslång.
någon sa: där kärlek finns är vägen alltid rak
/h
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar