morötter, anyone?

för kanske två år sedan bestämde jag mig för att aldrig planera något, för hur man än gör och hur mycket man än planerar så blir livet aldrig som man vill.. eller framför allt: aldrig som man planerat! kanske är det dumt att tänka så, för kanske förlorar man då helt plötsligt något att sträva efter.. att ha en morot är ju säkert bra. men jag är så rädd för att inse att jag lever i det jag inte har. att jag planerar o lever så mycket i framtiden att jag inte njuter av det som är nu. samtidigt är jag ingen tjej som kan acceptera "carpe diem" fullt ut heller, de har jag alldeles för mycket tankar för att kunna göra. någon balans mellan att fånga dagen och ha ett knippe morötter dinglande framför käften måste kanske ändå vara det ultimata.. men hur hittar man den balansen?

huvudvärk
/h