i can see clearly now the rain is gone..

"har du anmält dig till universitetet?"
"mmm" [mumlande och diskret i hopp om att hon inte ska fråga mer]
"va sökte du da?"
"lite kurser.. inget program"
"inte? varför inte?"
"för att jag fortfarande inte kan komma på vad jag vill läsa.."
"nehe...[klart besviken] va va d för kurser da?"
jag mumlar till svar för nu vet jag att det ändå inte spelar någon roll längre.. jag har redan misslyckats!

i know i know, det är jätte postivit med föräldrar som bryr sig om en! ja vet, jag borde vara tacksam och dansa glädje dans när de frågar om mitt liv och vill hjälpa till! men ibland har jag tillräckligt svårt att tackla min egen ångest över min framtid, och behöver verkligen inte deras stöttande ord och tappra försök att få mig att komma "rätt"...för e de läget blir d bara fel.

/h