tisdag, juli 15, 2008

love. kills. slowly.

Jag är patetiskt, patetisk skriven med feta svart bokstäver i bläck.
Patetisk inristat så det känns i hela kroppen.
Om jag skulle tatuera mig, skulle jag antagligen tatuera "patetisk" någonstans på kroppen!
Jag har begravt mig i jobb den sista dagarna, tur att jag jobbar på en arbetsplats som jag skulle kunna bo på 24 timmar om dygnet om jag hade velat. 7 dagar denna veckan blir det i alla fall, det är lättast så.


Jag saknar just nu, känns som något borrat ett hål i mitt hjärta.
Kanske hade jag inte saknat lika mycket om jag aldrig använt uttrycket "aldrig mer".
Nu står jag här och har använt ord tillräckligt starka för att skrämma mig själv.
Trodde aldrig jag kunde klippa av band på de sättet, har ju faktiskt aldrig hänt innan.
Kanske har alla sin gräns? Jag vrider på allt o undrar om min verkligen är nådd.
jag undrar vad du tänker o hur du mår.
Sen kommer timmar då någon får mig att tänka på annat. dagar då det rullar på som alltid förr.
men sen hamnar jag där igen. i saknadens och tankarnas land, där jag är så bra på att vara.

!kärlek

1 kommentar:

Anonym sa...

Ska du flytta till Umeå???? Vad har du sökt för något? Jag har faktiskt varit ute och seglat, därför jag inte har uppdaterat. Fast nu har jag skrivit lite! Puss