over and over again
Stegen knastrar mot grusgången, jag ökar takten för att komma bort från mig själv. Allt som hörs är mina steg på grusgången och mina andetag. Flåsande och flämtande tar jag mig fram. Långsamma och trötta steg för mig vidare, framåt, dit jag inte vet om jag vill men måste gå. Vi springer du och jag, vi vet precis hur det är och hur det var. Trots det tror vi fortfarande att vi kan fly. Det sker igen, det som skett förut. Men vi springer, du och jag. Bort från det som varit och det som komma ska.
Kanske är det vår dom, det är så här det ska vara. Så jag flyr. För jag är för trött.
[får jag fly verkligheten och låna din?]
!kärlek
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar