Okej, så jag stannade inte riktigt upp. Jag satt kvar på min cykel och jag fortsatte trampa. Men jag njöt, i allra högsta grad. Av allt. I den stunden, när solen vandrar ner för himlen, havet är fyllt av vita gäss, vinden är kall men inte så kall att man får gåshud, jobbet är över för dagen och vägen framför en bär hemåt, i den stunden finns ingen olycka, inga tårar, ingen rädsla, ingen ångest och livet verkar bra mycket ljusare än man tidigare förstått.
Så jag skall ofta ta omvägar, i vetskap om att omvägar.. ja, omvägar är något postivt, framför allt om de går via havet!
!kärlek
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar