så mycket känslor och så mycket tankar. nu är jag rörigare än jag var, helgen, lördagen.. allt bara blåser upp. va hände med gå vidare? hitta någon form av fotfäste? huvudet dunkar efter alla tårar och samtidigt som tankarna trycker sig mot tinningen så känner jag mig lite tommare.. lite lättare. det är skrämmande hur saker och ting blir verklighet när man formar orden i sin mun.. det är skrämmande hur svårt det är att släppa saker och gå vidare, jag är så dålig på att gå vidare. Det är som någon ryckt undan vägen framför mig.. antingen får jag stå och vingla på kanten och hoppas att jag inte faller, eller så får jag gå tillbaka .. återgå till de som varit. Mitt tredje alternativ är att slänga sig utför kanten.. hoppas på att d finns något där.. gah!
förstår någon något egentligen? det kanske bara är att acceptera: det är såhär det är?
walk, i need a walk.
/h
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
jag insåg just att jag inte läst ngt i din blog gpå hela mars ( å det passade juh väldigt bra just NU när jag har så mkt och skriva på min äckeluppsats !) men, nu har jag läst varenda en å ja..i know what u mean...puss
btw-vad var grejen me svart?? fattad einte riktigt..
Skicka en kommentar