De kom bara två när de ska va tre. Ingen åt dopp i grytan i år. Ingen satte sig på nedersta trappsteget och kallade mig för tösabiten. Vi visste alla att det skulle bli annorlunda, vi pratade om att ändra på traditioner för att minska smärtan. Vara någon annanstans i hopp att det skulle vara lättare.Så blev det aldrig. Vi åt julskinka, vi var här och det gjorde ont. I hela hjärtat.
Jag har fått en tomte av farfar varje jul sen jag var 1 år gammal, jag har en hel tomtesamling. syrran likaså. När alla paketen var utdelade reste sig farmor upp och kom tillbaka med två små paket till. "Jag hittade dessa när jag städade farfars lådor... kanske är det dubletter.. eller så hade han köpte i förväg.. han trodde väl han skulle vara med en jul till..." rösten skar sig och hon räckte över paketen.
De va inga dubletter, det var ännu en tomte till våran tomtesamling. På kortet stod det "God Jul och Gott nytt År önskas Hanna av farfar".
Allt va klart, men han fick aldrig va med och ge den.
[åh vad det gör ont, älskade farfar...]
/h
1 kommentar:
Åh fina fina Hanna! Första julen är värst:(
Men han firar nog jul tillsammans med min morfar, farfar och farmor nu, de har säkert lajbans!;)
Kramas!
Skicka en kommentar