loveit

What day is it And in what month This clock never seemed so alive I can't keep up and I can't back down I've been losing so much time

Cause it's you and me and all of the people With nothing to do, nothing to lose And it's you and me and all of the people and I don't know why I can't keep my eyes off of you

All of the things that I want to say Just aren't coming out right I'm tripping on words, you got my head spinning I don't know where to go from here

Cause it's you and me and all of the people With nothing to do, nothing to prove And it's you and me and all of the people and I don't know why I can't keep my eyes off you

Something about you now I can't quite figure out Everything she does is beautiful Everything she does is right

Cause it's you and me and all of the people With nothing to do, nothing to lose And it's you and me and all of the people and I don't know why I can't keep my eyes off of

You and me and all of the people With nothing to do, nothing to prove and It's you and me and all of the people and I don't know why I can't keep my eyes off of you What day is it And in what month This clock never seemed so alive

[lifehouse - you and me]

solnedgång

inser att jag inte spenderat så många kvällar på klipporna i år.
att jag inte suttit och studerat hur solens sista strålar smeker vattnet, kännt hur den värmer och insett att livet är bra ljuvligt. så nu har jag med andra ord min kväll spikad, wanna join? kanske lämnas det rum för ett kvälldopp med.

fuck this

jag har ett breakdown.
jag river mitt hår och min mage sparkar bakut i protest mot mitt beteende just nu.
jag stirrar in i väggen och vrider mina händer i ångest.
im there again.
jag ringer ett av alla namn på listan.
jag försöker besluta något men är oförmögen till handling.
jag lägger på.

mobilen vibrerar, jag stirrar på namnet i displayen, jag svarar inte.
jag har inget att säga.
min mage är fylld av märkliga känslor.
min hjärna går på helvarv.

jag vankar av och an i rummet.
byter låt innan den förra är slut.
jag duschar.
jag äter.
jag är fortfarande oförmögen till handling.
jag tar upp telefonen igen.
ringer ännu ett namn i listan.
jag hör hur jag säger saker.
jag hör hur personen svarar.
jag inser att jag inte vet vad jag vill.
gällande något.
jag inser att jag vill att någon ska tala om för mig vad jag skall göra.

.om

Om jag försöker hoppa, kommer jag då upptäcka att jag sitter fast?
Om jag försöker slänga mig ut, kommer något då stoppa mig?
Om... Om jag vågar testa om jag har vingar, kommer jag då falla platt till marken?

Jag vill våga.

Jag vill våga leva fullt ut.

[om jag hoppar, vem fångar mig då?]

sömnlösa nätter

När man borde sova då ligger jag uppe och grubblar. Saker får mig att vrida och vända mig i sängen utan möjlighet till sömn. Det var då jag brukade fylla a4 sidor med långa texter, tömma ur mig själv genom färgtuber på dukar... men idag är allt tomt! Tankarna och känslorna bultar därinne, men... där får de också stanna. För jag kan inte formulera samma meningar igen, eller måla samma tavlor. Även om allt har förändrats, så är allt också som det var.

Saknade finns efter samma människor, längtan finns efter ett nytt liv, glädjen finns över samma vänner, tristessen infinner sig över samma vardag och kärleken finns till samma människor.

En god vän har träffat en möjlig framtida kärlek, glad, rädd och fjärillsfylld möter han nu vardagen. Själv står jag och väger på en fot och vet inte vart jag skall sätta ner nästa, rädd, glad och inte lika fjärillsfylld.

You can spend your hole life in fear and pain, but love is only as deep as the risk you take.

Jag vill våga

Jag vill våga leva fullt ut

[om jag hoppar, vem fångar mig då?]

i like life

(en bild säger mer än tusen ord?)

så va det det där med trygghet...

Det är något märkligt med livet.
Man lyssnar på någons andetag och vet att slutar bröstkorgen röra sig upp och ner. Ja, då är ett liv slut. Trots att man räknar andetagen kan man aldrig kontrollera dem, trots att man vill stoppa tiden och bevara allt som varit fortsätter den rulla. Livet klampar på, ovisst om att jag inte riktigt hänger med. Min bästa vän fick sist första barn härom dagarna, själv vet jag knappt vad jag skall göra av mitt liv och vem jag är. Hon står på stadig grund, med världens sötaste bebis i sina armar och en underbar make. Jag står oviss mitt i stormen och försöker fundera ut om ja borde klampa vidare på den stig jag valt eller vända. Vi är på två så olika ställen i livet och jag försöker suga i mig av hennes trygghet när vi ses, jag ser den och jag önskar desperat att den infann sig även hos mig! Det handlar inte om att jag vill ha barn idag (även om det bylte hon håller i sin famn är det sötaste jag sett så tror jag inte jag är där än..), det handlar inte heller om att jag vill gifta mig och ha hus. Även om allt detta är saker jag önskar mig, men inte just nu. Det handlar om tryggheten i livet, veta vad man vill, ha en tanke och ett mål. Jag stapplar, faller inte riktigt, men stapplar. Väntar, längtar, letar men hittar inte! Det var lättare förr, när Gud var givet nära och inte lika ifrågasatt. När himlen kändes som ett bra mål och livet som en underbar resa. Då kändes vardagen mer fylld av kärlek, inte lika kall. Nu känns det tomt och... meningslöst.

Men jag är tacksam, så grymt tacksam på samma gång! För dagen, för vännerna, för leendena, skratten och tårarna. Det är inte där i problemet ligger. Det har inget att göra med att jag inte kan uppskatta livet, för det kan jag. Men jag fylls med ångest vid tanke på döden, och tomhet fyller mitt inre när jag försöker tänka framåt. Jag har ingen dödslängtan, nej jag älskar var dag. Jag kan bara inte förstå, och har så svårt med att nöja mig med att inte kunna förstå!

Men jag klampar vidare oförstående, för jag har inte något val...
En dag kanske jag med hittar trygghet, någonstans, på något sätt.
Den dagen är inte idag, men jag väntar, längtar och hoppas!

!kärlek

Den långa vägen är ibland den rätta vägen.

Det är inte meningen att man alltid ska skynda sig, ibland ska man bara stanna upp och njuta.
Okej, så jag stannade inte riktigt upp. Jag satt kvar på min cykel och jag fortsatte trampa. Men jag njöt, i allra högsta grad. Av allt. I den stunden, när solen vandrar ner för himlen, havet är fyllt av vita gäss, vinden är kall men inte så kall att man får gåshud, jobbet är över för dagen och vägen framför en bär hemåt, i den stunden finns ingen olycka, inga tårar, ingen rädsla, ingen ångest och livet verkar bra mycket ljusare än man tidigare förstått.
Så jag skall ofta ta omvägar, i vetskap om att omvägar.. ja, omvägar är något postivt, framför allt om de går via havet!

!kärlek

for u, dear friend

over and over again

Stegen knastrar mot grusgången, jag ökar takten för att komma bort från mig själv. Allt som hörs är mina steg på grusgången och mina andetag. Flåsande och flämtande tar jag mig fram. Långsamma och trötta steg för mig vidare, framåt, dit jag inte vet om jag vill men måste gå.

Vi springer du och jag, vi vet precis hur det är och hur det var. Trots det tror vi fortfarande att vi kan fly. Det sker igen, det som skett förut. Men vi springer, du och jag. Bort från det som varit och det som komma ska.

Kanske är det vår dom, det är så här det ska vara. Så jag flyr. För jag är för trött.

[får jag fly verkligheten och låna din?]

!kärlek

till dig min underbara syster

du kanske inte såg att jag grät, men tårar av glädje fyllde mina ögon.
vackra, ljuvliga, fina du!
ingen stora syster är stoltare än jag för dig idag!

idag är din dag
&
imorgon ligger hela världen framför dina fötter

alltid här för dig! kärlek!

after eight & joggingrundan

Jag äter after eight, trots att klockan inte alls är över åtta, och funderar ut anledningar till varför jag inte skall ge mig ut och springa just nu! Hade ju faktiskt ont i halsen i morse, vill ju inte bli sjuk nu borde kanske vänta, de är bättre om jag springer på morgonen, är så trött har ju faktiskt stått upp en hel dag borde kanske bara sitta ner ett tag, har ju inte ätit på ett tag kommer bli jätte trött and so on. Ingen är tillräckligt bra för att få mig att må bra med beslutet att inte springa. Så kanske borde jag dra på mig mina sunkiga spring brallor, lägga en kyckling file på tining och ge mig ut ett tag. Stilla det dåliga samvete jag vet att jag annars kommer ha...

okej, here we go!

!kärlek

about my sleep

igår vaknade jag åtta, när jag hade tillåtit mig själv att sova till tio. (la mig runt 2)
idag vaknade jag halv sex, när jag inte behövde gå upp förrän sju. (la mig runt 00)
nu e jag aptrött, önskar jag kunde skolka från jobbet och sova.

dags o dra på sig leendet och kämpa sig igenom en lång dag!

!kärlek

i gave it up long ago.
decided to never pick it up again.
i knew that i could move on.
make tomorrow a better day.

morgontrött!

"Måste man verkligen jobba för att få pengar? Jag vill inte jobba..." (härlig vän)
"Tala om för mig när du kommit på hur man gör... Jag vill inte heller jobba!" (jag)
"Vännen, du är det första jag ringer när jag vet!" (härlig vän)

Jag väntar på detta samtal, i hopp om att jag skall slippa släpa mina tunga ben och mitt trött huvud till jobbet idag. Skulle vilja krypa tillbaka nere i sängen, låta rullgardinen vara nerdragen hela dagen och bara njuta av min nybäddade säng. Sanningen är dock att om jag hade varit ledig hade jag varit uttråkad efter 4 sekunder, letat folk som ville leka och sen gjort något. [eventuellt börjar klättra på väggarna om jag inte hittat något att göra] Tanken om sängen lockar ändå...

L drar till USA idag, så jag får FL hemma. [den nya versionen av FF] Skall bli skönt [ta in åt dig nu..läs tre meningar till] att ha lägenheten för sig själv! Bara njuta av ensamheten, läsa en bra bok eller se en bra film. Laga en god middag och bara vara! Eeeh, who am I kidding? Må hända att det är skönt i kväll, sen kommer ja va [ta-da] uttråkad!

dags o cykla till jobbet!

!Kärlek

spårvagnsresan

En glittrande playboykanin och två bröst upptryckta till hakan. En dialekt som avvek från allt annat och ett sönder blonderat hår som hela tiden skakades tillrätta. Två ögon som flörtade med varje människa av manligt kön som passerade genom vagnen och ett par händer med sönder bitna naglar som höll krampaktigt om stark ölen.

"The guard" stod tryckt i grön text på den lila tröja. Tandställningen glimmade i kapp med ögonen när han presenterade sig för alla kvinnor. "Innan tolv, jag hinner dit innan tolv!" Han viglade till och satte sig brevid den tunna flickan, pratade fort, så fort att ingen hann höra vad han sa. Sen log han igen, och flickan log tillbaka.

Mannen var alldeles för gammal för att stöta på tjejen med playboykaninen och de två upptryckta brösten, men det sket han i för han hade druckigt alldeles för mycket öl och bråkat alldeles för mycket med sin fru. Så han försökte, tappert, men misslyckades varje gång. Hon satte sig ner, längst fram.

Skruvade upp The Killers "Mr Brightside" och fortsatte från min plats i spårvagnen betrakta dessa människor och stilla undra: hur ser de på mig?

!kärlek

rädsla!

jag är rädd att jag håller på att bli.. instängd! har alltid varit den som varit ute och flängt trots att jag jobbar dagen efter. alltid varit den som späckat min almenacka med saker att göra i rädslan för att ha tråkigt. mina veckor gapar nu tomma och jag känner inte alls för att göra något efter jobbet.

min rädsla har nu tatt över hand, och jag vägrar!
så ikväll pallar jag mig iväg till J trots att jag inte känner fört.
ikväll skall jag socialisera mig trots att jag hellre krupit upp i soffan.
ikväll ska jag slå mig lös från denna tråkiga cirkel jag hamnat i.

och jag vet, jag vet att det är okej att ha sina perioder. att låsa in sig med sig själv. jag vet, det är okej. men det har gått två månader nu. kanske man bara får slänga sig ut i det sociala, bära eller brista! jag är ju en social människa i grund och botten!

off she goes. wish me luck.

!kärlek

är det okej om jag är helt tom men fylld av tankar på en gång?

jag försöker skriva något, helst något smart, jag försöker formulera meningar som säger något. men finner mig själv gång på gång stirrande ut genom fönstret i väntan. men orden jag vill ska komma, tankarna jag önskade fanns, finns inte och jag slår återigen ihop datorn och ger upp.

för återigen har jag inga ord.

om jag går ett år tillbaka i tiden så skrev jag minst ett a4 om dagen, ord, meningar, tankar, filosofier & annat knas. idag får jag kämpa för att få ihop en rad. en mening. det är inte det att tankarna inte finns, oh nej, det är inte det att jag mår prima och allt är rosa bubbligt. jag kan inte längre töma ut mitt inre på ett tomt papper. jag har förlorat mitt lufthål, mitt sätt att andas... where to go from here?

♥kärlek

otippat

ni som läst denna blogg ett tag eller känner mig vet att jag är sämst på att fatta beslut. jag kan knappt klä på mig på morgonen.. (vilka byxor? vilken tröja?) än mindre är jag bra på stora beslut. jag rådfrågar allt och alla innan jag kan bestämma mig. (inte ens då kan jag alltid klar att ta ett beslut.)
men inte idag, idag har jag klippt av allt mitt hår. ja, kanske inte riktigt, men nästan i allafall. det slutar strax ovanför axlarna. grymt ovant. grymt olikt mig att bara göra detta, helt spontant utan att prata med någon. (well, pratade me lisa.. kort, igår..räknas inte!) Iofs har jag ältat mitt hår tidigare och pratat om att klippa kort. nu är det gjort. vet inte om jag gillar det än. problemet med mig är att jag aldrig vet om jag gillar frisyer förrän när de växt ut igen. typ... suck!

jag är irriterad. sådär inombords bubblande irriterad. tror det ändå sättet att få bukt på min irritation är att träna. o hade min kära kombo varit här nu hade hon blivit putt på mig. men det är hon inte så, jag tänker gå ut och springa. och jag vet, ja ska inte klaga för dig om ja blir sjuk sen.. igen!

!kärlek

just another sickday!

Jag har börjat analysera min sjudom, jag reflekterar över allt jag gör. Försöker hitta symptom till någon form av sjukdom. Mår jag illa? Känner jag mig yr? Är huvudvärken mullrande? Sitter den på ett ställe eller som ett band runt hela huvudet?
Tror jag har sett för mycket sjukhusserie för mitt eget bästa de senaste två dagarna... Sanningen är att jag har ont i huvudet, att vanlig ipren eller ibumitin inte hjälper. Jag vet inte än om de starkare tabletterna jag fick av doktorn hjälper helt, men jag tror de tar bort en del av smärtan. Pappa tycker jag ska ringa farbror P, säga symtom och hoppas på en diagnos. Jag antar att han har rätt men hatar det faktum att jag bara ringer honom när jag är sjuk och vill ha hans hjälp. Får mig att känna mig som en dålig människa, o andra sidan har han hjälpt mig förr.....
asch va har jag att förlora?

!kärlek

(parantes)

nu är ju bloggens datum rätt... låt oss kollektivt hata alla tekniska saker, nu tv vägrar sätta på sig!
[nej, t, jag har inte sabbat din tv.. men ibland får den sånna ryck! typ nu!]

snörvel, huvudvärk & vitlöksost!

det är alldeles för fint väder för att sitta inne. ändå är det inomhus jag har spenderat mina senaste 48 timmar och kommer tillbringa de kommande. jag är trött på min konstanta förkylning och huvudvärk. så vad gör man när man är för sjuk för att vara ute men för frisk för att ligga nerbäddad hela tiden? jo, man ältar gamla minnen, man äter creme cheesen med smak av vitlök på knäckebröd, man ser Grey's Atonomi säsong 1, 2 och 3 [tack j], man ältar lite till, man skriver hysteriskt långa sms i försök att få medlidande, man kastar långa längtande blickar ut genom fönstret, man äter äpplen, man knaprar huvudvärkstabletter och försöker att tygla sig från att äta upp resterande glass i frysen.

soffan kallar, njut av solen åt mig är ni goa!

!kärlek

allt jag får ur mig nu

bläää för universitetsansökan & framtidsångest.
bläää för min tredje förkylning denna månaden.
bläää för att min blogg visar fel datum.
bläää för att vara omotiverad & inte ha någon ork.
bläää för att sakna folk & längta bort.
bläää för att jag verkligen inte orkar skriva.

!kärlek

everyone loves a cold

förkylning nr 2 låg och lurade bakom närmaste hörn. ett träningsförsök och så visade han sitt fula tryne. hello rinnande näsa och kli i halsen. gav upp träningen efter en halvtimme in på passet, tog spårvagnen hem och bäddade ner mig tidigt. vaknade utvilad men förkyld. bestämde mig för att promenera till jobbet, bra beslut! strålande sol, vindstilla och det luktade vår. tog lite över en timme, men va så lätt värt det! ska göra det imorgon igen. för någon träning lär det inte bli på ett tag... åt lunch vid kanalen för andra dagen i rad, denna gången med kollega E. så mysigt! vi satt på fleecefilt, åt mat och löste korsord. huttrade lite då vinden va kall, men har man bestämt sig för att det är vår så är det så! köpte sedan en glass och strosade tillbaka till jobbet, väl spenderad lunch I would say!
nu: te, smörgås och house

!kärlek

säg det inte högt men...

jag erkänner det, jag vill bli det som de flesta tänker på men inte säger. de där orden som står skrivna med stora bokstäver inombords men som man inte yttrar för att inte verka desperat. jag vill bli det som många redan är och det alltför många redan letar efter någon att bli i. jag vill inte leta, jag vill snubbla. måste inte vara idag, inte heller imorgon. kanske inte ens denna veckan eller denna månaden. har jag otur så sker det inte ens detta året. men jag vill. jag tror jag är redo nu, jag tror jag har hittat mig själv och jag tror jag hade klarat av det. så jag säger det man egentligen bara skriker ut i tystnad. de som nästan är förbjudet att säga. men ändå ack så sant för de flesta. jag vill blir det vi alla någon gång längtar efter. och jag är stolt över det!

jag vill bli rosa bubbligt kär

jag vill bli sådär patetiskt lycklig

!kärlek

från det ena till det andra

[från det ena]Jag läste meddelande två gånger, fanns det något jag missade?
Något i mellan alla de ord som isär inte betydde något och ihop bildade meningar utan känsla. Något jag kunde ta fäste vid som kunde få mig att förstå vad i hela friden du höll på med.
Men nej, där fanns inget. Ditt meddelande var tomt, jag tänkte stilla när kom vi hit? Varför?
Antagligen tolkar jag in för mycket, har en tendens att göra det. Antagligen lyfter jag på stenar som inte behöver lyftast på, antagligen är du precis samma härliga vän som du var innan. Bara det att du inte beter dig så. Men hur mycket kan man läsa ut ur ett sms? Antagligen inget! Där och då bestämde jag mig för att sluta tolka. Du är fortfarande du, jag är fortfarande jag alltså är vi fortfarande vi! Enkel matematik!

[till det andra]Ett samtal, en skärrad röst, en tågtur och massa timmar bort. Mig har det än gått helt förbi, inte hunnit få något fäste. Kanske för att inget besked har varit helt klart än, kanske för att det gjorde så ont förra gången och jag är inte redo för den smärtan. Kan man trycka på off-knappen för känslor för att man inte klara mer? Antagligen inte. Så antagligen kommer det, när allt blivit mer verkligt. Till dess tänker jag inte tänka och inte försöka förstå, bara bära dem i mina tankar.

!kärlek

"Life is like a box of chocolate, you'll never know what you're gone get."

En fras jag inte hört allt för ofta i mitt liv, klart någon klämmer ur sig den lite då och då. Men jag skulle vilja hävda att användadet av den här meningen har varit mindre aktiv de senaste fyra åren. Fram tills idag. Samtal med härlig vän som spenderar tiden borta i värmen avslutas med att han skriver: "don't forget, life is like a box of chocolate" Cirka två minuter senare får jag ett sms av min chef, ang dagens tvutbud, detta avslutas med "Livet är ju bekant som en chokladask:)" Jag och min kombo satt under denna tiden upp krypta i varsin soffa med filtar för fönstrerna för att försöka förneka det faktum att solen skiner och att det egentligen inte är okej att sitta och se en film klockan 12 på dagen. Vilket vi alla fall gjorde, ingen mindre än Forrest Gump. En klassiker som jag faktiskt inte hade sett innan. Cirka en 5 minuter efter sms:et om chokladasken damp ner, alltså ungefär 7 minuter efter att min vän avslutat vårat samtal med att förmedla exakt samma sak... ja, då klämmer givetvis någon i filmen ur sig "Life is like a box of chocolate."


I mitt stilla sinne undrar jag, vad är det någon vill tala om för mig just idag?

!kärlek

för ett år sedan

ett år tillbaka var mycket annorlunda. ett år tillbaka hade jag en vän med hjärtesorg, firade påsken uppe hos mormor och hade vänner som åkte på roadtrip. för ett år sedan ältades det mycker mer än det gör nu. för många har nog mycket fallit på plats på detta år, för mig har saker bara blivit rörigare. för ett årsedan hade jag precis börjat nytt jobb. allt var nytt och spännande. nu känner jag för var dag hur längtan efter att göra något helt annat blir större. starta nytt liv. men inte själv. åka iväg. men inte fly. inte igen.
såg jag snubblar över mina egna förstora fötter och blir kvar här i väntan på att jag skall landa i någon form av beslut. något skall jag i alla fall göra. ett år från nu, är jag någon helt annanstans...

!kärlek

förvirring

vädret är lika förvirrat som jag. sol, vårigt, vindstilla [det va igår det], snö, minus grader och vind [det är idag det]. öppnade upp katalogen över alla program man kan läsa, varför finns det så många men inget som riktigt lockar? det där e nog lite jag på alla sätt och vis just nu [say no more]
nu bär det av till jobbet, vilket jag är måttligt motiverad inför. måste göra något nytt. snart.

!kärlek

de eviga kärleksdiskussionerna

"jag kommer inte hitta någon förrän någon hittar mig" säger hon och stirrar ut i luften.

"och när han hittat mig måste han kämpa, för jag kommer inte låta mig själv falla... tror egentligen jag faller ganska lätt" hon fingrar på glaset framför sig och drar en hårslinga ifrån ansiktet. jag nickar, även om jag inte alls är likadan. jag faller inte fort, oftast hinner jag inte falla alls. jag låter männsikor komma nära, jag kan till och med flörta lite. men sen tar det stopp, känslorna, de där riktiga känslorna man vill känna sitter så långt in. och innan jag hunnit komma underfund med om det är dem jag känner, så vet han att de är de han inte känner. och så står jag där med alla mina tankar och de känslor jag lyckats hitta i handen utan att veta vart jag skall ta vägen härnäst. "kanske är det bra, du slipper i alla fall ett brustet hjärta och du kan gå vidare utan att titta tillbaka"

fast nej, de vet vi både du och jag att det är just det jag inte kan. för även om jag inte är helt nedkärad så kan jag aldrig ta mig vidare. Människan har trots allt trampat i mitt hjärta och lämnat spår.. o även om jag inte behöver plocka ihop mitt hjärta, för att någon lämnat det i spillror, så står jag där med ett hjärta som har en öppen dörr om är mycket svår att stänga!

!kärlek

såndär krånglig människa

idag ler mitt inre. men mitt hjärta fortsätter sakna.

jag vet att jag har nämnt det förr, hur folk klampar in och ut ur ens liv. det är banne mig inte hälsosamt! visst visst, de flesta som "försvunnit" ur mitt liv den senaste tiden har inte gjort det för att lämna just mig, så varför känner jag mig så ensam? varför kan folk inte stanna här, här hos mig.. jag är trött på att sakna folk som är på resande fot, folk som någon gång kommer tillbaka (kanske). Jag vet att jag också flyr fältet från och till [alla behöver vi en verklighets break] men verkligen: så länge?

time stand still, against your will

space to fill, days to kill

I am strong, I'm flesh and bone

can't compete your made of stone

half the time I'm giving you all I got I'm yours

but half the time I keep wondering how I will survive

[elin ruth sigvardsson]

jag är så sjukt bra på ångest! hade de varit en merit så hade det stått tryckt i fetstil på mitt CV:

april 2003- juli 2004 ångest

december 2004 - maj 2005 ångest

januari 2006 - oktober 2006 ångest

and so on... men nu är det ingen merit utan bara ett stort himla hinder! kanske kan jag någon dag bli den som tar allt som det kommer, verken oroar mig för det som varit eller kommer vara. who am I kidding!? jag kommer aldrig bli sån, jag är inte funtad sån.. ångest är en del av mig, den kommer och går men när den är tillbaka är det som en påminnelse om att jag lever. o jag antar det är postivt.

!kärlek

saker jag verkligen vill just nu

• åka skidor
• ha pengar
• köpa nya jeans
• träffa alla godingar som inte är i sverige just nu
• se elin sigvardsson live
• måla en tavla
• köpa ny jacka
• åka till kanada
• ha sommar

facebook & märkliga funktioner

Upptäckte den här märkliga funktionen på facebook [nog för att jag visste att de fanns många märkliga, men undrar om inte denna tar priset?] man får rösta om huruvida man vill dejta någon eller inte. Kul funktion kan någon kanske tänka i ett svagt ögonblick, frågan är... hade det inte bara varit bättre att dejta den man kunde tänka sig dejta än att klicka på Yes-knappen och vara stolt över sitt val? Oh nej, ja inte bitter över resultatet jag såg på mig själv!

"Would you date Hanna?"
YES: 2 votes
NO: 7 votes

Total: 9 votes

i guess i'm not going on a date, poor me! ;)

!kärlek

jag var ute och sprang i morse. till min egen förvåning pallade jag mig faktiskt upp, drog på mig mitt underställ och mina joggingbrallor. sprang i ca en halvtimme. solen sken och det var noll gradigt. nu är jag stolt. för jag gjorde verklighet av det jag tänkte igår. ingenting är omöjligt, right?

!kärlek

alle bare forlater deg

På kvällerna har jag alltid massa bra idéer om vad jag skall göra innan jag går till jobbet nästa dag. Som igår när jag gick och la mig tidigt tänkte jag: va gött nu kan jag gå upp och jogga imorgon innan frukost. När väckarklockan ringde fick jag släpa mig upp ur sängen. [trots att jag fått mina 8 timmar är jag helt slut] Jag lyckas ta mig ut till vardagsrummet och kika på termometern, Noll grader. Inte en chans att jag pallade gå ut och jogga klockan 7 på morgonen i noll grader och isblåst. I och försig var det underbart soligt, men ändå isblåst! Så nu är det kväll och återigen sitter jag här och tänker: Hm, imorgon bitti ska jag jogga innan jobbet.
Om det nu i morgon skulle visa sig att det inte blåser is och är endas noll grader, så skulle jag med all säkerhet hitta en annan anledning till varför jag inte skall jogga. [för det gör jag alltid]
Varför har jag så många bra tankar på kvällen och varför lyckas jag inte göra dem tillverklighet på morgonen?

Norska är grymt svårt när det inte pratas utan skrivs. dagens norska mening: alle bara forlater deg = alla bara lämnar dig [den va ju given, noot]

!kärlek

Oviktigt och antagligen helt ointressant

Ibland får jag för mig märkliga saker. Ett tag var jag tvungen att köpa godis efter färg, allt tvunget att vara rosa eller svart. Så det blev saltafiskar, gelehallon, djungelvrål och zoo etc. Även Geisha gick bra, trots att den är brun när man tar av pappret. Det roliga i detta är att jag inte tycker att rosa godisar är de godaste, nej, jag är den som alltid väljer oranga eller gula. Apelsin eller Citron, det är de givna smakerna! Trots detta handlade jag rosa godisar i säkert ett halvår, bara för att jag hade fått en fix ide. För att det såg fint ut i påsen, svart och rosa!

Idag insåg jag varför våran dusch inte håller tätt, eller jag har ju länge insett varför, det är ju en stor glipa mellan de båda dörrarna. Idag insåg jag dock att denna glipan beror på att någon satt dörren åt fel håll när de installerade den! Bright, mycket bright! Så jag vände på dörren, så att gummilisterna kunde gå ihop, och vips har vi en dusch som inte läcker!

Cykeln är röd, trots att jag är tjej har jag aldrig haft en röd cykel. Nu får jag min första. En ärvd sådan, jag har nog aldrig haft en ärvd cykel heller om sanningen ska fram. Jag är ju äldsta barnet... Denna cykeln är i alla fall ärvd. Den va farfars, en röd mountainbike med 21 växlar. Jag är stolt över min nya cykel. Och farfar, jag ska slita den med hälsan! (älskar dig, jämt!)

kärlek

en grymt bra cover, när tankarna ändå inte lyckas samlas här!

aaaa.....

Det har blivit många stora tankar. Många allt för snabba hjärtslag.
Fetaste ångest fåglarna i magen och sprängande tankar innanför tinningen.
.oh tho I'm getting by I'm getting by.
Jag håller tummarna för det som komma skall, när det är över kan jag
förhoppningsvis pusta ur. Sålänge försöker jag skjuta bort ångesten,
trots att den gnager hål inifrån.

Jag antar alltid det värsta, när det handlar om mig själv, ni kan tala om för mig att det är fånigt... men jag vet inte hur jag skall hantera det annars. innan jag har fakta, jag vill ha fakta.

nu förstår ni inte mycket...men det gör inte jag heller.
en dag kanske jag berättar. när det rett ut sig
(om det reder ut sig)

its all about love!/h

right in the middle of reality

Jobba 9 dagar på raken nu, hello verklighet!
"Du är galen, behöver du inte vila några dagar innan du sätter igång?"
Nix, här kör vi på med en gång!
Ljuvligt att vara tillbaka mitt i verkligheten och röran, undrar när jag får längtan efter att fly igen? Ge mig ca 1 månad så har jag nog tillbaka den känslan!

Mycket som händer nu, på gott och ont.
Gott mest för andra. [dock så glad för deras skulle, deras glädje min glädje]
Ont mest för mig. [saknad mest om sanningen ska fram]

Kärlek, med ett leende!
/h

(om jag dansar riktigt nära, tar du mig i dina armar då? låter du mig känna hur du luktar och andas in hela dig i ett djupt andetag?)

barely awake

damp ner i verkligheten med ett huvud på väg att explodera
och ett par ögon som det knappt går att hålla öppna.

[38 timmar på resande fot: väntande, hoppandes, bedjandes, sittandes.]

malmö låg kallt och mörkt framför mina fötter
stod och trampade på stället för att hålla värmen

[tåget från malmö till helsingborg (byte och vidare till göteborg) kom, efter ännu lite mer väntan]

o ljuvlig kalla grå göteborg
o underbara goa v + v's mamma som plockar upp mig
o ljuvliga underbar hem

honey, im home!

/h

santa maria inn

tre pizzaslice och madagaskar pa spanska pa ett [i mina ogon] lyxhotell, kingsizebed och handdukar pa rummet. matt och glad, trott och pirrig. borde val egentligen sova, eller framfor allt packa om min ryggsack da jag bara slangde ner allt i Tamarindo. och duscha, duscha av mig all sand och den 6 timmar bussresan jag nyss avslutat. sen, sen. kanske kan jag sova langre an till 7 imorgon, det har jag knappt gjort pa hela resan, varmen och solen har vackt mig upp vid 6-6.30. men har ar kallt, i forhallande till flamingo i allafall. dock kanske flygplanen vacker mig, da det flyger lagt over hotellet.

[jag vill skriva ord om mina stora tankar. farga vaggarna med mitt inre.]

coming up: 22 timmars flygresa, langbyxor och fleecetroja.

karlek, jamt!/h

summasumarum!

Jag vaknade upp i mandags och insag att jag har en vecka kvar.
Satte mig upp i sangen och satte pa flakten, la mig ner pa mage pa sangen.
Lyssnar pa tuppen utanfor som har hallt pa att gala de senaste tva timmarna.
Hem, hem till regn, till kyla, till arbete... na, jag vander mig over till rygg och inser att jag inte alls vill aka hem.
Hem, hem till min lagenhet, mitt kok, god mat och underbar vanner... okej da, jag kan val aka hem. Satter mig upp och tittar pa klockan 6.00... alldeles for tidigt.
De vita gardinerna i mitt rum haller inte solen ute, jag ser skuggan av traden malas pa mina vaggar och lagger mig ner igen for att reflektera lite mer over det faktum att jag har en vecka kvar.
Inser under den halvtimmer jag ligger och stirrar i taket att jag ar nojd.
Jag har gjort mycket pa min en och enhalv manad i Costa Rica. Jag har sett strander helt ode, vandrat i regnskog, sett vulkaner och sjoar, dansat salsa och lyssnat pa reagge, haft bonfire pa stranden och badat i karibiska havet. Surfat och atit god som acklig mat. Traffat coola manniskor och lart mig lite mer spanska. Upplevt en kultur och sett apor.
Min plotsliga insikt om att jag var nojd fick mig att kanna mig som ja kunde aka hem redan da, i mandags morse. Val i skolan andrades den insikten till att jag var glad over en vecka till.
Imorgon ska vi segla, pa torsdag canopy och helgen ska vi surfa o dansa.
Sen.... sen ar jag faktiskt redo att komma hem!

karlek!/h

Flamingo Beach

So nu e ja har... Flamingo Beach och spanska skolan!
Oh my... ja trodde anda det skulle vara lite lungt! Men nej nej,
rakt pa sak. Spanska verb ska rabblas, glosor laras, texter lasas och
meningar bildas!!! Here we go! Allt e pa spanska, o jag ar faktiskt forvanad over att jag forstar allt hon pratar om och inte behover fraga mer an jag gor! Laxor far vi varje dag, vilket e bra antar jag. Och nar man ligger och pluggar pa stranden sa har man nog inte heller nagon ratt att klaga!!!
Nu befinner jag mig i Tamarindo, en kust stad en bit nedanfor dar jag ar, vi har har for o surfa jag o nagra fran skolan. Hur mycket amerikanare som helst, det ar det iofs langst hela kusten. Eller ja generellt sett i hela Costa Rica!
Familjen ja bor hos ar trevligt, ingen av dem pratar ett ord engelska! Men vi kommunicerar genom att peka, saga losa ord och mama tica (som mamman kallas) pratar langsamt med mig. Sa det gar bra! Jag forstar ju allt hon sager, jag har bara svart o svara!
Forsta tva dagarna fick jag ris och bonor till frukost! uuuu ja hade lite svart att fa ner det kl 7 pa morgonen! ja har liksom alltid svart for bonor, o d underlattar inte att de e till frukost!
En morgon fragade honom mig om ja gillade flingor! Ja praktiskt taget skrek ut: Si, Si me gusta mucho!!! Forklarade for henne att i sverige ater ja alltid flingor med mjolk eller yoghurt till frukost, och att det for oss inte ar sa vanligt att ata ris! Sen dess har jag fatt flingor och mjolj, forsta morgonen det skedde trodde jag ja va i himlen! herre va gott!

nej nu maste jag springa ikapp mina vanner och snart ska det atas middag.... Jag ska ta pasta, eller potatist... I alla fall inte ris!!!

Stor kram & Massa karlek!
/h

att bestiga berg i flipflop

det vet ju alla redan fran borjan att det ar en mycket dalig ide, o jag som ska jobba i friluftsbutik o allt borde veta battre o ha fetaste vandringkangorna pa fotterna! haha! men icke.
vi tog oss dock upp, kom upp till ett underbart vackert vattenfall. verkligen frackt med vattenfall, har ju sett de forr men blir alltid lika fascinerad!

Befinner mig nu i en liten hippie by som heter montezuma, har e helt enkelt underbart! Langa vackra strander som inte e full proppade av folk utan ganska tomma, harliga sma resturanger o vackra fargglada sma hur. Har trivs jag verkligen! det ar litet, pyttelitet, men naturen ar sa otroligt vacker o manniskorna sa charmiga! Imon ska ja dock dra vidare, till malpais o surfa. Ska mota upp en svensk tjej dar, familjen far namligen hem imon, o sa ska ja va dar tills sondag... Da bar det upp till Playa Flamingo... o de e da de riktiga aventyret borjar! ja hoppas familjen ja bor hos e trevlig, o att vi kan forsta varandra lite iaf... Ja hoppas ja lar mig spanska fort! haha!

Ikvall ska atas middag pa varan favorit resturang har, pappa fyller ar sa d ska firas!
Sen imon ger ja mig av ganska tidigt, ska bara kolla nar bussen gar...

ta hand om er!

love/h

Costa Rica - first days

So here we go...
Det var en laaang resa hit, 4 mellanlandningar och en massa timmar senare landade jag hungrig, trott och grinig pa San Jose´s flygplats. Sprang praktiskt taget igenom flygplatsen, genom passkontrollen och ut till taxin. Skulle med en buss som gick 20 min efter det att jag fatt mitt bagage - stress! Skumpig resa ner fran San Jose bar mig till Quepos, efter att ha vantat i ca en timme dok pappa upp som en uppenbarelse! En annu trottare, hungrigare och grinigare hanna slangde sig i hans famn. ¨Jag har inte atit sen igar, jag trodde aldrig bussen skulle komma fram och sen trodde jag aldrig ni skulle komma...¨ Det var sant, ingen mat pa 12 timmar (kalla mig dum men har man 20 min pa sig stannar man inte o ater, o varfor serverar de ingen frukost pa planet fran NEw York? skandal!) Dock hade vi tva timmar kvar till dit vi skulle, pa en minst sagt skumpig vag, sa vi packade in oss i bilen... efter cirka 15 minuter sov ja som en stock.. Vaknade sen upp i djungeln!

Vi firade nyar i en bungalow, ett hotell som hette Villa Gai, helt okej.. inget ja skulle aka tillbaka till. men absolut ok! Jag, mamma, mammas vannina och hennes dotter gav oss ut pa val och delfintur... sag verken en val el delfin. Bara en massa vatten, pelikaner, sma fisk och vatten... dock valdigt skont o va ute pa havet!!!

Idag lamnade vi var bungalow och nu ar vi tillbaka i Quepos.. Imorgon bar det av till nationalparken Marielle Antonio och nya aventyr!

Gott nytt i efterskott

love/hanna

inte vilken tomte som helst.

De kom bara två när de ska va tre. Ingen åt dopp i grytan i år. Ingen satte sig på nedersta trappsteget och kallade mig för tösabiten. Vi visste alla att det skulle bli annorlunda, vi pratade om att ändra på traditioner för att minska smärtan. Vara någon annanstans i hopp att det skulle vara lättare.
Så blev det aldrig. Vi åt julskinka, vi var här och det gjorde ont. I hela hjärtat.

Jag har fått en tomte av farfar varje jul sen jag var 1 år gammal, jag har en hel tomtesamling. syrran likaså. När alla paketen var utdelade reste sig farmor upp och kom tillbaka med två små paket till. "Jag hittade dessa när jag städade farfars lådor... kanske är det dubletter.. eller så hade han köpte i förväg.. han trodde väl han skulle vara med en jul till..." rösten skar sig och hon räckte över paketen.

De va inga dubletter, det var ännu en tomte till våran tomtesamling. På kortet stod det "God Jul och Gott nytt År önskas Hanna av farfar".
Allt va klart, men han fick aldrig va med och ge den.
[åh vad det gör ont, älskade farfar...]
/h

hel knäppt!

En dag kvar till julafton, jag har inte ens hunnit stanna upp och inse att det är december. Hur hände detta?
Fem dagar kvar till jag åker, fem!!!
Jag måste packa, fixa med autoöverföring, tvätta, leta upp sommarkläder och en massa mer som jag säkert kommer inse att jag glömt dagen innan jag drar. Galet!
Sen är det en och en halv månad välförtjänt semester... surf, bad, sol, mat och nya människor.
Men först är det jul. Annorlunda jul. Fast ändå samma. Vörtbröd, julskinka, lax, gran, lite paket och massa familj.
Dock, innan jul. Så är det jag som pallar mig samman och åker in till stan. Dags att köpa de sista klapparna.

God jul vänner, bekanta och okända. Hoppas den blir fylld av kärlek!

/h

pst. hörs från costa rica!

lösa trådar & personal breakdown

[breakdown fotat av viktor i hemsedal]

sluta titta bort, när jag ser på dig.

du kan väl åtminstonde le, jag vet att du ser mig.

hör du inte att jag pratar med dig, vill bara att du skall svara mig.

----------------------------------------------------------------------------------

hemsedal va gött i övrigt!

im all messed up!

costa rica snart! gah!

va ska man köpa i julklapp?

när blir hemmabakade peppakakor godare än köpta?

/h

off she goes.

[typ världens mörkaste bild på min fondvägg, men den ger kasnke en liten hint!]

imon bär det av till hemsedal och fyra dagar skidåkning!

så ljuvligt.jag borde packa, men jag är utan tvekan en sistaminuten-packare.

även en sådan som får springa tillbaka minst fyra gånger för att jag glömt diverse grejer. spelar ingen roll hur utförliga listor jag skriver - något är ändå alltid glömt ändå. anyway, ska bli skönt med lite skidåkning och en paus från vardagen!



see ya all next week.



love/h

Budget fondvägg

Jag har tapetserat med presentpapper, jepp! Det blev faktiskt snyggt, så detta är mitt grymma budget tips för någon som vill ha en fin fondvägg, köp presentpapper i något coolt mönster och ha sedan grymt mycket tålamod. Och helst fyra händer. Tror ni inte på mig, så kom hit och titta. Skit snyggt och bara för 25 spänn!

/h

med hjärtat i centrum

kanske ska man sluta fundera och bara följa sitt hjärta.
om man följer sitt hjärta, kan det då bli fel?

blött hår

Jag tycker alltid det ser så fräscht ut när folk har blött hår. Ibland kommer det in någon hurtig brud på jobbet med träningsväskan slängd över axeln och de fuktiga håret utsläppt, och det ser ju så friskt ut på något sätt. Får mig att tänka på sommar, simning, friska och glada människor.

Skyndade mig hem efter träningen idag, skall hem till J och fika. Så jag slängde mig in i duschen, sköljde ur håret och ställde mig sen framför spegeln. Försökte rufsa till det, få det att ligga så där fräscht och hurtigt. Få det att se snyggt ut... Men ack! Jag är inte snygg i blött hår! Punkt! Varför kan jag inte få vara det? Se sådär sommar fräsch ut som jag tycker alla andra gör... Nej ja ser mer ut som en dränkt katt. Suck!

Nej, nu går min spårvagn snart.. Imorgon bitti ska de simmas, fast jag vet att det är tråkigt har jag gett mig sjutton på att få det kul. Några tips?

/h

punktform

har verkligen försökt skriva något i flera dagar nu, bara få ur mig något. de jag tillslut lyckats få ur mig har jag råkat radera, så nu har jag gett upp. ni får några punkter som sammanfattar mig just nu.

• jag känner mig blek. nästan lite genomskinlig.
• har jullängtan
• är glad men förvirrad
• känner mig som om alla andra rör sig och jag står still.
• har torrast händer

förlåt/h

igår va allt bra. i morse med.
men nu är allt bara tomt.
var kommer all tomhet ifrån och hur kan den ta över så?
jag avskyr den här känslan, maktlösheten som kommer med den och hur allt helt plötsligt inte spelar någon roll.

jag kan måla - men varför?
jag kan ringa någon - men varför?
jag kan ta en promenad - men varför?
jag åka hem till familjen - men varför?
jag kan bara sitta här - men varför?

sån grymt otillfredsställande känsla, verkligen!
/h

yihoo!

[L hoppades på snö idag, beviset till att

det inte ens är nära: 7 grader ute. vill

ha kall vinter, tack!!!]

För alla er som har brytt er, men även för er som inte bryr er men ändå läser... det blir inte Australien, nopp inte alls. Inte själv, den här bruden pallade inte trycket. Däremot är hon inte så feg som det kan verka, no no! Costa Rica, here I come! Det blir två veckor resa runt och ha det gött med familjen, sen blir det en månads spanska studier i Flamingo Beach. Oh yes! Känns väldigt befriande att ha tagit ett beslut! Att lära mig spanska har varit en dröm sen länge så himla glad att jag nu verkligen ska göra de! Dreams do come thrue! Det blev inte den dröm jag trott [resa i Australien med K] utan en annan, livet blir aldrig som man tänkt. Dock löser det sig alltid i slutändan! 28 december bär det av... men innan dess skall det ätas lussebullar, pepparkakor, risgrynsgröt och julskinka tills det står mig ut genom öronen!

kärlek/h

just nu

just nu passar inte "en ganska grå blogg" längre, just nu tackar jag livet...
just nu vill jag ge tillbaka av alla den kärlek jag får...
just nu vill jag göra skillnad...
just nu vill jag le mot världen...

imorgon kommer säkert dimman komma tillbaka...
imorgon kommer någon och förstör min glädje...
imorgon passar kanske "en ganska grå blogg" igen...

men inte nu, och jag lever nu, för jag vet inget om morgondagen!

Le!/h

pst: lyssna på Doris - Did you give the world some love today, babe... mkt bra!

glädje

inombords står frågorna fortfarande på rad, huvudvärken kommer och går och tårarna lurar inte långt bort. det har varit tungt, det är tungt. tomt och konstigt. konstigt nog har jag funnit någon form av glädje mitt i mitt känslokaos, bland mina tårar växer tankar om underbara dagar och ljuvliga liv. jag vilar på att allt blir bättre, att de gråa täcke som tänkt min vardag är påväg bort. jag ler och tar mig an nästa utmaning.

australien - alone or not at all?

jag brottas med det här varje dag, ena dagen skriker mitt inre: åk själv!! upplev ngt, gör något annorlunda, våga! (om inte annat så för att du egentligen inte vågar!) nästa dag tar det tvärstopp: men jag vill ju inte! jag stannar hemma, förlorar lite pengar, so what?

Så vad ska jag göra? 1 1/2 månad i australien själv? el ... ja vad är mitt alternativ egentligen, sitta hemma 1 1/2 månad och rullar tummarna? suck!

what to do!?

love/h

empty

[psalm 261]

Tack, min Gud, för vad som varit! Tack för allt vad du beskär! Tack för tiderna som farit! Tack för stund som inne är! Tack för ljusa , varma vårar! Tack för mörk och kulen höst! Tack för redan glömda tårar! Tack för friden i mitt bröst!

Tack för himmel blå i livet! Tack för moln du strött därpå! Tack för solljus, av dig givet! Tack för mörkret likaså! Tack för prövningar och strider! Tack för hopp, som uppfyllts väl! Tack för dagen, som framstiger! Tack för hopp som slagit fel!

i've got to get thru this

svart klänning, svarta skor, svarta strumpbyxor - vart tog all den färg han målade världen i vägen?
så var det dags. jag övar på att bita insidan av kinderna så hårt att jag inte känner smärtan på insidan, övar på att le artigt och vara väluppfostrad. jag är egentligen det där, men just idag önskar jag att jag fick vara 4 år och krypa upp i pappas knä. inte hälsa på allt folk och inte prata med någon.


det är inte min första begravning, men den andra var så längesedan och jag stod inte personen ifråga lika nära. jag föreställer mig hur det kommer bli, men vet egentligen ingenting. jag hoppas det är vackert, att blommorna är som konstverk som sätter färg till denna ganska mörka dag. jag önskar att solen sken lika vackert som igår, det hade farfar gillat. ännu mer önskar jag att han kunde vara där, träffa oss alla. träffa alla sina vänner. det hade han älskat.

saknad

kärlek/h

gråskala

måndag och så osugen på att gå till jobbet, vad kan denna dag ge som skall kunna fylla mig med glädje? ibland känns det meningslöst att ens försöka, samtidigt så gör jag det ändå. försöker. jämt, för sanningen är att valet är att försöka vända dagarna till positiva dagar eller att ge upp. hur trött jag än är på allt just nu, så är ge upp inget alternativ det kommer det aldrig bli.

huvudvärken från igår är nu borta, men smärtorna inuti sitter kvar.

jag tackar för livet, för möjligheterna och för kärleken.

men det är tungt just nu.

it can only get better, right?

love/h

en blommig stol

[dagensbild]

Om man sätter lite färg på tillvaron så blir det roligare. Livet är ändå bra underbart! Jag och L har haft många samtal om livet, allt för många. Oftast är det jag som grubblar, ialla fall jag som tar upp det.. Det är ju meningslöst, suckar jag. Hon tittar på mig och säger än en gång (tack för att du står ut) Om det är så att det inte händer något efter det här, om livet är allt vi har, gör då det bästa du kan av det. Hanna, livet den största gåva du någonsin kommer få.

Så jag fortsätter mitt grubblande, för sån är jag...

men i tystnaden tackar jag Gud för att jag vaknar varje morgon,

för att jag kan le, för att jag får älska, för att jag kan gråta...

för att jag känner, ibland gör det ont..

men jag lever.

kärlek/h

4

12 timmar pass på jobbet 2 dagar på raken, slutkörd.

var är laddaren till min digitalkamera?

jag hatar att vara fast i serier men jag tror banne mig jag är det - heroes, i love!

london lördag - glädje

[sov människa, sov]

/h

no need for words...

[dagens bild]

det är rakt igenom kärlek och saknad från första sekund

jag säger inget mer

alltid i mitt hjärta

2007-09-24

för personligt.

[dagens bild]

de sista dagarna har passerat utan att jag riktigt varit medveten om det. de har räknats i andetag, uppvaknande och ord. timmar, minuter och sekunder har varit oväsentligt.

ett ständigt vakande, sittande vid hans sida. försöka få kontakt, göra sig hörd.. det händer att jag har somnat till, vaknat av att han missat ett andetag och suttit rak i ryggen lyssnande efter nästan. min vardag är nu belagd av någon form av dimma, jag har aldrig spenderat så mycket tid på ett sjukhus. ständig huvudvärk, ett hjärta som slår extra fort så fort mobilen börjar vibrera och en klump i maggropen fyller mina dagar. längtan efter att allt ska bli som vanligt är stor, vetskapen om att det aldrig kommer bli det hänger över en...

jag har funderat på det här ögonblicken hur många gånger som helst innan de skedde, ändå har jag alltid trott att det aldrig kommer ske. odödlighet, javisst! men nu står jag här, väl medveten om att inget varar förevigt, grymt tacksam över alla glada stunder och konstant kämpande för att hålla mig själv ovanför ytan.

det är inte lätt när det är svårt
(och inte blir det bättre för att man är äldre)

/h

insidan

samtidigt som allt e hur bra som helst så är det verkligen skit på samma gång, hur går de ihop? viss smärta går faktisk att förtränga, situationer man inte klarar av kan man (ja, jag tror faktiskt jag kan det) koppla bort... så det är det jag gör, tills verkligheten hinner ikapp. Vilket vi alla vet att den gör, förr eller senare.

jag fäster blicken på väggen, stirrar på den blekgula tapeten, önskar jag hade en pensel så jag kunde ge honom lite färg. blått för havet, grönt för våren, rött för kärleken och svart för smärtan. smärta för att det gör ont inom mig. "jag vill härifrån" min tanke hörs från hans läppar, jag kan gå men han blir kvar. jag försöker hitta ett samtalsämne, men när han inte längre hjälper till att prata vet jag inte heller vad jag skall säga. jag berättar om eiffel tornet, om min höjdskräck, om att jag också vänder på kudden för att jag vill ha den kalla sidan mot mig... farmor hjälper tappert till genom att ställa frågor och plockar upp trådarna när han tappar dem. tappra försök till ett normalt samtal, men när inget är normalt, när inget är som det ska, så spelar det ingen roll hur man än försöker. det hänger i luften. pappa suckar, frågar farmor om något men jag har slutat lyssna. tittar ut genom fönstret på byggnaden mitt emot, brunrött tegel... det är inte rätt, han borde ha klippor och hav utanför fönstret. inte oändligt med byggnader, sjuklingar och spårvagnar.

det är inte rätt...

/h

tidig morgon

det är inte meningen att man ska vakna klockan 6 och inte kunna somna om.
ligga och stirra upp i taket, lyssna på tystnaden som efter ett tag inte längre är tyst.
stiga upp halv sju, diska och inse att det är totalt meningslöst och näst intill dumt att äta frukost, för att man då kommer vara jätte hungrig på jobbet istället.
tända alla värmeljus man hittar och dricka te.
analysera människor i ens närhet och titta på nyhetsmorgon.
se L gå till jobbet, kura ihop sig i soffan med en tallrik fil, surfa trots att ingen annan är online, skicka sms, borsta tänderna och leta efter mjukisbyxor.

det är inte meningen att man ska vakna klockan 6.
framför allt inte om man sen ändå måste stressa tillslut.
suck

/h

old memories

såg ett kort på några gungor precis och kom att tänka på en gunga som fanns ovanför en av min bästa väns hus när vi var små. vi kallade den "hoppgungan", gungan satt fast i en tallgren vilket gjorde att man fick sånt härlig studs när man gungade på den. sån skönt skräck blandad förtjusning när man gungade på den, då man alltid var lika osäker på om den skulle hålla eller ej. vi spenderade flera timmar där, sågs bara för att gå dit. fast vi var rädda för pojken som bodde i huset nedanför, för det var nog hans gunga egentligen. det har ju nästan alltid funnits något spännande i den "förbjudna". det är längesen nu, undra om någon har lika stor glädje av hoppgungan som vi hade? finns den ens kvar? borde gå dit och kolla någon dag...

i övrigt kan jag nämna två grymt postiva saker i mitt liv: jag har bokat resa till austrailen (26dec-13feb) och jag har fått fast heltidstjänst på Naturkompaniet... glädje!

/h

färskpotatis, hallon, äpplen...

[stadigt med båda fötterna på jorden?]

trettio grader varmt, svett som rinner ner för ryggen - om jag trampar lite snabbare så är jag snart där, mjölksyra i benen och havet framför mig. så härligt att ta sig direkt från jobbet till havet, slänga sig och känna det [lagom] kalla havet svalka.

plockade frukt i våran trägård idag, omogna äpplen och päron. ändå en härlig känsla. har inte haft fruktträd sen jag var liten. vi hade plommon och äpplen. björnbär, hallon, fläder, svarta&röda vinbär, krusbär, rabarber, potatis, sallad, dill, gräslök och massa annat gott. en hel liten odling med ljuvliga smaker. när jag blir stor och har ett eget ställe skall jag med odla massa gott och se till att ha rikligt med fruktträd. tänk att brygga sin egen saft, göra sitt eget äpplemos, äta sin hemmaodlade potatis och avrunda med hallonpaj gjord av hallonen från trägården. ibland vill jag vara äldre, nå den där tryggheten... vara nöjd med det som är. sträva framåt men va nöjd med dagen, just nu känner jag mig som jag balanserar mellan verklighet och fantasi. men en dag, då har jag ett litet hus... en lummig trägård och min egen färskpotatis. [hoppas]

sova!/h

o hon tänker igen

försvinn så jag kan jag också försvinna.

det är inte ofta tankarna går att förstå, oftast spretar de åt tusen olika håll - ta dig samman.

så jag ler åt de som är roligt, för jag är ju egentligen glad. sen gråter jag när det är ledsamt, det är ju så det skall va. jag är feg när det gäller livet, men modig varje dag. bestämt mig för att njuta till fullo, det är mitt nya val.

pst. seglade idag, så underbart bekymmerlöst och solen som brände i ansiktet. imon, om solen skiner, då måste jag segla igen! mår bra!

/h

[one step forward and two steps back, with the right train running on the wrong track.]

ett litet tack

tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack
tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack
tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack
tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack
tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack
tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack
tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack
tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack
tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack
tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack

kärlek/h

ännu ett år...

Det är längesedan födelsedagar slutade vara viktiga, men det innebär inte att de slutar inträffa. Nej nej, här ska grattas, tårtor skall ätas och sånger skall sjungas. Mitt i det hela så - JA, jag uppskattar omtanken, sången och tårtan smakar gott. Födelsedagen kommer aldrig gå tillbaka till att vara höjdpunkten i ens liv, som när man var runt sju bast och hade en lång önskelista med diverse livsviktiga saker man kunde önska sig. Den perioden i ens liv är förbi. För varje år som går inser jag att nya perioder tar vid utan att man märker det, helt plötsligt får man en dammsugare i födelsedagspresent[kan det innebära något annat än att man faktiskt börjar bli vuxen?] och kan inte göra annat än att titta på den och i sitt stilla sinne undra: när blev jag så gammal? Det finns bra presenter och det finns roliga - dessa går inte alltid hand i hand[dagens insikt]


/h

lukten av sommar

Igår va hela dagen fylld av mörka moln, då och då kom det några droppar. Jag la ner tanken om en skön kväll med grillning, så film-marathon blev planen för kvällen. Hyfsat oladdad tog jag mig igenom första filmen och de två första replikerna i den andra. Sen gav jag upp. I klädd mjukisbyxor med ipoden som mitt enda sällskap tog jag mig ner till havet. Spegelblankt, inte en enda människa inom synhåll och en halvmåne som precis nådde fram genom diset. Jag och myggen tampades ett tag där jag satt på klippan och andades in sommaren, för trot el ej: det luktade sommar.

Så jag njöt av kvällen tillsammans med Audioslave's - Dandelion, myggen och tanken att imorgon kanske det skulle vara sommar på riktigt.

Hear my voice I know that you can You're the fire in my eyes The sun as a man Seasons come along and seasons go And what they'll leave behind I don't pretend to know I'm afraid that all I have missed Will loom very large when the darkness lifts

Little dandelion Let your heart keep time Now the clouds are gone All of your tomorrows shine

I will ride by your side Wherever you go I won't run I won't hide Just letting you know

/h

minnen

ibland önskar jag att man kunde ta vissa stunder och samla dem i en burk. där skulle de ligga med hela sitt innehåll - dofter, känslor, leenden, solnedgångar, nysnö, första doppet etc. ett foto är alltid ett foto, de går inte och ta på och även om det kanske kan lyckas framkalla den pirrande känslan av lycka så når man inte ända fram. tänk dagen när man kan spara sina fina minnen i en låda och plocka fram den när dagarna inte svischar förbi, utan är långsam och allt annat än man önskar, då skulle man kanske kunna leva på sina minnen. Jag vill kunna spara soldränkta klippor, ditt leende, när jag satte volten på stutsmattan, årets första grillning, farfars kram, när de sa ja på bröllopet, känslan av solen som värmer och första kyssen. Så vill jag kunna ta upp dem, när allt de där inte längre är runt omkring. För att få uppskatta det en gång till...

samtidigt är minnen något som kan hålla en kvar i det för gångna, och det är tack vara dessa underbara ögonblick som man ibland har svårt att ta sig vidare i livet. man klamrar sig fast vid de som har varit i rädsla för att de som kommer inte skall vara lika bra..

jag vill inte leva med ena foten i det som varit, jag vill blicka framåt i vetskap om allt underbart jag har fått vara med om...

kärlek/h

för mycket tid..

Människor kliver ut och in ur ens liv. Ständigt möts man av människor som tar farväl av det som varit och kliver in i morgondagen med ryggen vänd mot en. Sen finns det de människor som tar en i handen och leder en in i morgondagen. Många i dagens samhälle är rädda för att binda sig, jag har insett att jag är rädd för att inte binda mig. Jag har aldrig trott att jag är rädd för ensamhet - men hello! Jag är rädd för ensamhet! Inte ensamhet som i att vara själv en dag, en natt eller en vecka. Inte heller som i att resa själv eller gå ensam i mörkret. Nej, nej! Rädslan sitter i att jag är rädd att aldrig hitta/ha någon att dela mitt liv med... Den där någon man diskuterar stort och litet med, den man är tyst med men som samtidigt kan få en att skratta tills man faller omkull...

jag har för mycket tid att tänka just nu, jag har varit hemma sjuk några dagar och de ger genast liite för mycket tid till liiite för lite att göra! Så här sitter jag och filosoferar, inte så djupt.. men lite på ytan! Det var ett tagsedan nu... Skall nog fortsätta, i tystnad, eller ringa någon som kan filosofera lite med mig. För här får man ju inga svar...

/h