i min hjärna har jag allt ihop fantiserat innan det inträffat, innan jag ens vet om det kommer ske.
sen blir min verklighet aldrig i närheten av min fantasi och jag försöker då återigen påminna mig om att sluta drömma. men det hjälper inte, för jag gör likadant när det gäller allt. stort som litet. det är som om att jag inte kan kontrollera mina tankar i detta avseende, som om att de lever sitt eget liv. to bad att jag allt som oftast öskar att jag levde deras liv. (morr)
with love
